Obeslutsamhet, ditt namn är mig alltför bekant!

Det är min första helt lediga dag på väldigt länge, och jag kan välja mellan en oändlighet av angenäma sysslor. Det är ohyggligt.

Bättre då de senaste dagarnas målinriktade vandringar. På bilden ovan syns mina nya fina skor och mina pålitliga ben som tre gånger på två dagar tagit mig mellan Håverud och Långed. Skorna är vattentäta om vätan kommer från sidan eller underifrån. De är även vattentäta om regnet rinner ner i dem uppifrån. Då stannar allt vatten kvar i skorna och det låter när man går.

Nu vill jag gå mer och längre. Vem vill följa med mig?

Och dalslands center är fortfarande osmakligt. De har visserligen tagit bort den uppstoppade älgen som mötte en precis innanför dörren, men fortfarande är det fullt av kadaver och plumpa seriefigurer.

tröstmörkret

Jag har fått nya husdjur: en miljard bananflugor och bandmask i kattrumpa.

I övrigt har jag i dag på jobbet skjutit skönlitterära avdelningen T-Ö några steg mot slutet. Allt för att kunna klämma in några tillbakalämningar som alltför länge legat vågrätt ovanpå.

Och så är vi välkomna till Armenien. Tack tack.

en födelsedagspresent och en tvålkopp

Det ovan är obetat ulltyg färgat med rödskivig kanelspindling och försett med korsstygnsfåglar. Senare bortgivet till välförtjänt syster.
Nedan en hastigt ihopsvängd eh... typ tvålkopp.