du vet, folk i regel...

Förr i tiden brukade jag låta håret vara i fred tills det inte längre gick att reda ut utan borste, och sen med bävan gå till frisören och klippa av allting för att sen låta det växa ut igen. Mest för att jag inte ids lägga ner energi och pengar på håret och lite för att det är läskigt med frisörer. Men jag behöver inte tänka på det där mer. Jag har klippt mig själv, och det var inte så farligt. Det var rent av skitskoj. Ja ni ser ju hur roligt man kan ha det.
Egentligen är det en crusthockey jag alltid har velat ha. Alternativt en ocrusthockey. Men jag gillar bandy bättre så jag fortsatte.Det blev rätt ojämnt och nu behöver jag en hårgegga för att få lite styr på det. Jag gjorde lite hårgele på linfrön, men det funkar inte jättebra. Så nu börjar jakten på nån slags hårvax som varken är gjort av eller testat på djur. Nån som vet nåt?

I dag har jag även äntligen åkt rälsbussen.

experimenterar med okända substanser

En gång för länge sen när Karin hade varit i storstan köpte hon med sig tapioka till mig. Det stod inte så mycket på förpackningen som jag förstod så jag vågade mig inte på det. Men nu... Ovan är en slags mintchokladtapiokapudding i ett nötpajskal. Nu ska den stå till sig några timmar. Vi får se om det går att äta.

Röten har kommit och gör att jag håller efter disken på ett föredömligt och för mig ovanligt sätt. Och eftersom det ofta är tomt på diskbänken och jag fick en säck med rågmjöl av Hanna när hon flyttade dristar jag mig till att baka rågsiktsbullar i tid och otid (två gånger har det hänt). Jag är som synes huslig.

I övrigt läser jag på bra, och ibland genomför jag en lyxrunda i Långed: Först biblioteket (det eminenta) för att låna några fina nummer av Selvedge eller Fiber arts och kanske en och annan bok, sen läsa dem och fika länge på café Baksidan som nästan alltid har vegankaka till mig, och sen konsum för att kanske finköpa en jordgubbsyofu eller några nektariner. Det är så jag har det i Långed vänner. Det går bra nu.

blåfärgningssvamp

Det är 16 Juli och jag hittar dofttaggsvamp på grötlunken. En ganska stor ansamling dessutom. Jag plockade inte alla, men några. Och tog hem och rensade och lade på torkning.

man måste försvara grodorna

Jag läser och gör upp planer för en utflykt till Ed som aldrig blir av. Ed är orten där alla caféer stänger kl 16, och eftersom meningen med en utflykt alltid mer eller mindre uttalat är fika blir det svårt med just Ed. Svårt att hinna komma sig för.

Näringsliv skulle kunna vara ett annat ord för amnings-bh. Som det är nu luktar det nyspråk.

Ja, just det. Jag läser. Nedstörtad ängel för första gången, Kapten Nemos bibliotek för andra eller tredje gången. Det är mycket som återkommer i flera av Enquists böcker. Förr tyckte jag att det kändes tryggt och uppriktigt. Som att det inte försökte hymlas med att det finns en avsändare. Att man vet vem som talar till en. Men det vet man ju inte ändå. Liksom. Nu känner jag mig besvärad av att allt är en produkt av en människa... en människa med en annan agenda och ett annat liv. Även "Allt" är besvärlig. Det där med livsstilsmagasin är inte nåt positivt längre. Fast det går nog över. Det är nog en fas. Jag känner mig besvärad av människor i största allmänhet just nu. Människans ondska och skenhelighet och frivilliga synfel och att jag är en människa och alldeles lättlurad eftersom det är det bekväma.

Och så de påstridiga kantarellerna.

Melleruds kommun.

Sanatoriet på Kroppefjäll byggdes 1911. Nästan hundra år senare åkte jag och Jessica dit och sanerade oss. Åt raw food, badade med ormar, fick en grundlig rundvisning (med kinesiska sviten och det designade köksgolvet och allt) och åkte sen ner till caféet i Dals Rostock och drack kaffe. De hade ingen vegankaka, men jag sprang in till den lilla butiken Brunnsberg som ligger alldeles intill och köpte några typ flapjack fast mer fruktaktiga. Medhaft är alltid bäst.

Sen åkte vi hem och gjorde pizzafocaccia.


Jättedyrt gröngrönt te som vi fick på köpet, och i bakgrunden en slätis gjord på kirskål, svinmolla och lite andra växter som jag inte minns.

Linfrörån med kokosfett. Fett gott.

Ormen.
Butiken där man köper typ flapjack.

...

Vernissage och grejer.... Men allra mest ett litet torn av höstens första kantareller.

describe the sky for me

Can't tell the birds from the blossoms

Den senaste vanten är full med fåglar och finns att köpa på biblioteket nu. Den blev i rätt storlek. Jag är tillbaks i gamla stickfastheter. Det känns tryggt.

Det är mycket med fåglar nu. Hilda hängde upp sin fantastiska fågeldräkt i dag på Galleri Vals i Håverud (vernissage 10 Juli) och jag passade på att hjälpa till att montera åtta vackra täljda småfåglar på en gren. De är gjorda av en annan Stenebystuderande: Ulrika Roslund Svensson.
I morgon ska jag och Frida dit igen. Frida hänger upp sin grönska och jag ska se om jag kan hitta på nåt bra sätt att montera min karta.

Och kopplingen slirar tydligen på min stackars bil. Jörgen kollade på den och konstaterade att det är spel på pedalen. Lamellerna är slitna. Jag får gasa försiktigt. Men jag tar mig nog ändå till Håverud i morgon. Hade motorn varit rakställd, som den är på bakhjulsdrivna bilar, så hade det tydligen gått att fixa på ett par tre timmar... Bara ta bort kardanaxeln och nåt mer... Men nu sitter den på tvären och då måste man montera bort halva jävla inälvsklustret för att komma åt att byta lamellerna. Ja nog skull ja.

låt mig hållas

... och helt plötsligt stickar jag hårt. Hur gick det till? Samma antal maskor och varv, samma tjocklek på garn och stickor, och så blir vanten jätteliten... Sen bilden togs har jag blött den och tänjt lite och hängt upp på tork. Förhoppningsvis kanske den blir lite större, eller så får jag sticka om den. Ett kärt besvär iofs.

Texten är tagen från "Allt" (som vanligt inom citationstecken) och passar utmärkt på en vante.

gråter du? det är ju ball.

Om man betänker att jag inte är en fågel och att jag aldrig tidigare jobbat med kvistar så blev det rätt bra. Utställningen på Galleri Vals öppnar 10 juli om jag inte missminner mig, och jag tror det kommer bli succé. Så åk till Håverud då.


Annars blir det mycket strandhäng. Ballsjön ligger en lagom hundpromenad bort och är en lisa för själen. Om man kommer först till det bästa stället vill säga. Det bästa stället är så litet så när man väl har annekterat det är den ingen som vågar komma dit och inkräkta. Eller dela om man hellre vill se det på det viset.


När Emelie fyllde år åkte vi på roadtrip till Tranås och tomma rum. På vägen dit hamnade vi på en loppis/folkfest med cykelutlottning och kaffeförsäljning i Norra Björke. Jag köpte en vägatlas från -81. Behållningen gick till den lokala idrottsföreningen. Det var gemytligt. Vi åkte även till Floby och antikvariatet där. Jag handlade även där. Dagen efter hängde jag med mamma i Jönköping och åt pariservåffla på wienerkonditoret men insåg efter halva att jag tagit mig vatten över huvudet och åt inte upp.

Och sist men inte minst: jag har fått sålt två vantar på biblioteket. Så nu ska jag sticka nya. Det var precis det jag behövde.

Strålande tider, härliga tider

Solen går inte rätt kan man säga. Eller iallafall går den inte som klockan. Om man ska kunna få ihop det måste man ha en konversionstabell. Det kanske är en konversionstabell som är svaret. Om saker inte stämmer - vilket ju oftast är fallet - är det bara att göra en konversionstabell som underrättar om hur mycket det ska flyttas fram eller bak för att allt ska hänga samman på ett harmoniskt vis.

Dagens citat: "Man ska inte tro att företeelser har någon självständig existens bara för att de råkar vara substantiv i språket."

Nuvarande bok under läsning är "Tiden är bara ett ord" av Lennart Lundmark.

Inkast

Eventuellt har jag hittat nåt slags samband, och jag tror att det är det som är poängen. Att hitta samband.

Det har med knappologi att göra. Och korpuskulärer. Mindre bitar, atomer, fragment, lapptäcken, ryamattor, kartor. Kanske lego? Nej, inte lego.

Jag gillar inte riktigt att det har en mekanistisk anstrykning, men det behöver jag inte tänka på nu. Det är för tidigt för begränsning genom värdering.

Det har med sammanhang och redovisningsgrad att göra också. Att byta sammanhang.

”Allt” är som ett livsstilsmagasin. Kanske är det därför jag gillar den.

Inte för att man måste kunna motivera alla sina åsikter direkt när man får dom. Jag kanske kommer på sen varför ”Mansmyter” aldrig blev riktigt intressant. Men det behöver inte betyda att uplevelsen var mindre värd, eller tiden bortslösad. Snarare tvärtom. Mansmyter är som kostymprojektet.

Och - som vanligt - det är nånting med the Borg.

ekonometriska modeller och stokastiska processer

Det här är inte samma Anne Conway som snackade monader med Leibniz och dom.


Jag ska villigt erkänna att jag har svårt att hålla reda på alla olika teorier om världsalltet och dess uppbyggnad och vad skillnaderna dem emellan egentligen innebär. Frågan om de av gud dikterade naturlagarna är immanenta i monaderna eller pålagda dem efteråt har jag svårt att uppbåda intresse för. Och jag har ingen aning om ifall jag ska heja på monisterna eller dualisterna i frågan om materian och anden.
Och de här som förfäktar kosmoplastisk stoicism... de menar egentligen bara att världen är en grönsak... tror jag...

Och sen deism, teism, panteism... vad är egentligen skillnaden och är det viktigt?

Dagens citat: "Ord är abstraktioner av verkligheten"
Dagens djur: monad (ja ja, jag vet att det inte är ett djur... snarare en korpuskel... men det skiter jag i...)
Dagens ord: korpuskel - liten kropp, partikel

Naturens död är nu utläst och jag har nog lärt mig väldigt mycket jag inte visste att jag inte visste, men jag har också hamnat i en ökad förvirring. Dock kan jag fastställa att det finns inga objektiva sanningar, språket är ett trubbigt instrument, det är ingen idé att försöka skapa ordning i kosmos och vi är inte the Borg.
Tror jag.

...så att allt som är möjligt blir utfört

Dagens djur: Hippogryf eller hippogriff.
Dagens ord: immanent - inneboende

Francis Bacon (filosofen, inte konstnären) verkar ha varit en jävligt obehaglig typ. Medan hans jämnåriga var 1600-talshippies och författade utopier om ett jämlikt samhälle där man levde i harmoni med naturen skrev Bacon "Det nya Atlantis". Det var också en utopi, men där var samhället uppbyggt som en patriarkal hierarki som målmedvetet jobbade på att mänskligheten skulle återvinna sitt herravälde över naturen som vi retligt nog förlorade vid syndafallet, och med hjälp av "konstfärdigheter" manipulera världsalltet för att gagna det mänskliga släktet. Och här är vi nu.
Segraren skriver historien heter det ju, och vem har hört talas om Tommaso Campanella eller Johann Valentin Andreä? Francis Bacon däremot... fast i en del fall kan det bero på att han har en känd namne. Världen i dag ser tyvärr väldigt mycket mer ut som Det nya Atlantis än Solstaden eller Christianopolis som hippiesarna skrev om.

Dagens citat: "Humanistiska intressen förutsätter en miljö som befolkas av människor på naturens bekostnad." - Carolyn Merchant, Naturens död. Förstås.

Hej igen naturens död

Dagens djur: leviatan.

Alltså... jag fattar inte hur de lyckades hålla ordning på världssjälen och världsanden och vilket som var vilket och vad vederbörande hade för roll i världsordningen.

Dagens ord: empyem - varsamling i kroppshålighet. Skulle kunna vara sidohålan, men det förtäljer icke saol.

Giordano Bruno brändes på bål år 1600. Inkvisitörerna gillade inte tanken på flera världar. Jean Luc Picard hade levt farligt.

I övrigt fick kvinnorna skulden för precis allting. T.ex. var det kvinnornas fel att männen åldrades. "Lilla döden" förkortade mannens liv med en dag vid varje tillfälle, och männen var naturligtvis bara oskyldiga offer för kvinnornas omättliga lustar.

Dock kunde kvinnan (enligt vissa) inte hållas ansvarig för att ha blivit häxa. Hon var ju från början av det svagare könet. Lättledd och vid sämre förstånd och osäker i tron och på det hela taget berodde häxeriet tydligen på ett övermått av melankolisk kroppsvätska.

Det var faktiskt bara män som kunde sägas vara intelligenta. Det här med att Pallas Athena var kvinna och på samma gång vishetens gudinna förklarades med att hon inte hade någon mor. Hon hade avlats och fötts fram bara av en far. Det förklarar saken.

Sen är det det där med striderna mellan spermister och ovister angående preformationsteorin.

rite de passage

Slattkoftan blev färdig i går och i dag har jag städat. Det är garn överallt. Det står i staplar och ligger i kassar och lådor på hyllor och i skåp. Det är som det ska vara.

Nästa steg är att ta beslut. Först välja ny anteckningsbok och sen välja vilken bok jag ska läsa först. Det regnar och jag har lite ont i huvudet, annars är det bra.

Spader svassar.

Bräutigams - Mauritz: 1-0

Jag och Karin var i Göteborg i går och besökte anrika fik. Mauritz kaffe (est. 1888) var söndagsstängt, men på Bräutigams (est 1870) kunde man köpa hallonsorbet i rån. I sin glans dagar var Bräutigams ett societetscafé med stora lokaler i hörnet Östra Hamngatan - Kungsgatan, numera ligger det i en liten skrubb på Haga Nygata. Men glassen är inte sämre för det.

Anledningen till vårt Göteborgsbesök var dock inte bara caféhäng och inköp av cykelpumpsadaptrar. Vi skulle vara med och prata på Pecha Kucha. Om folkdräkten. Nu är det gjort och nu tänker vi inte mer på det.

Vi försökte se masterstudenternas examensutställning också, men Röhsska var stängt eftersom det var dubbelsöndag. Typiskt.

inte helt nitid

Återigen vill jag nämna den här boken. Den är fantastisk på ett lite svårdefinierat sätt.


Jag skrev ett PM för vad jag ska göra i sommar.

"När jag ska utföra en uppgift inom en begränsad tidsram är det lätt att jag väljer att söka information som bekräftar det jag redan visste. Information som passar in i den vision jag har om slutresultatet. Det kan naturligtvis vara en både lämplig och nödvändig metod i vissa fall, men jag upplever att den är allför begränsad. Jag skulle vilja läsa för att lära mig något jag inte visste att jag inte visste. Lära mig saker utan den ständiga tanken att lärdomarna ska passa in i det på förhand skrivna PM:et. Jag vet mycket väl att ett PM går att ändra under tidens gång, men ändå begränsar det mig.
Jag vill läsa och se vad som händer. Jag har en lista, jag har ett bibliotek och jag har en hel sommar."

Boken ovan står med på min lista. Men jag ska inte börja riktigt än. Jag vill bli färdig med allt det andra först. Vill inte ha nån gammal persika som gnager på mitt samvete medan jag läser. Dessutom ska jag utarbeta en strategi... en plan...

snart ska jag gå ner till mitt bibliotek (ja, jag ser det som mitt) och vara utställningsvärd... och kanske utöka min lista...

Bävan inför persikan

Jag känner mig upprörd över ungdomens förfall och med ungdom menar jag alla som inte förstår att det är skandal att det hemvävda halvlinnelakanet med påsytt handbroderat monogram som syns på bilden ovan såldes för 25 spänn på en loppis i Götene. Å andra sidan är jag ganska glad att det var så billigt, för det innebär att jag kunde köpa det och ha det hemma hos mig och ta fram det ibland och förklara för den förfallna ungdomen ett och annat om gediget hantverk. Eller nåt.

Och nu är skolan snart slut. Jag gillar det inte. Jag gillar inte att alla skissplatserna är alldeles tomma och att anslagstavlan är tom och att tidningarna ligger i prydliga högar och att hyllorna är dammtorkade och att nästan alla åker härifrån. Vad är det för dumheter? Vad finns i resten av världen som inte Långed har? Inte jag iallafall.

I dag smakade den veganska gräddfilssåsen i matsalen vanilj.

defragmentering

Vi åkte på utflykt till Upperud i dag. Jag har tidigare i bloggen lovordat café Bonaparte som ligger där, men jag har tyvärr dåliga nyheter. Inga veganska hallongrottor. Inget veganskt alls. Inte ens en liten isglass. Kaffet var iofs gott, men kaffe utan tilltugg är som kärlek utan kyssar.

Det var Britt-Marie Christofferson som var den stora anledningen till utfärden. Hon är stickerska och hade utställning på Dalslands Konstmuseum. Det var lyckat, för jag fick lust att sticka. Det kliade i stickfingrarna och när jag kom hem slant jag på tangentbordet och råkade beställa hennes bok. Sen återupptog jag stickningen av den randiga koftan som jag började på och nästan gjorde färdigt under första delen av kostymprojektet, men som sedan har försmäktat orörd i några månader.