Jaha. Jag känner ett slags behov av att meddela mig. Det är väl samma mekanism som är upprinnelsen till alla andra jävla bloggar i den där jävla bloggosfären som inte finns upptagen av Olof Östergren i Våra vanligaste främmande ord. Däremot finns mystär med.
Precis som vanligt har jag egentligen inget viktigt att förtälja. Det finns så mycket text i världen. Ska det vara så? Och varför finns den? Är det inte bara förvirrande med alla olika bud från olika håll om olika saker?
Ponera att man skriftligen påstår något. Om detta något inte är sant kanske man blir beskylld för att ha ljugit. Men man har kanske aldrig hävdat att det är sant. Man har kanske inte hävdat att det är osant heller. Måste man i förväg berätta om det man tänker skriva är sant eller falskt? Det har naturligtvis med kontexten att göra. Och ordet sanning är förstås komplicerat att använda. Hela det här resonemanget är kanske onödigt. Men vad fan, jag ville ju bara meddela mig. Ni kan väl vara tacksamma för att jag inte skrev om mina senaste loppisfynd och hur bra den antika emaljerade tvålkoppen passar till badrumsskåpet?
I väntan på att tyget skulle torka satte jag upp en liten liten väv i en liten liten vävstol. Efter tio centimeter gick ena yttertråden av. Det gjorde inte så mycket, för det hade hunnit bli tråkigt.
