lägesrapport samt prognos

Det är knappt två veckor kvar till examinationen och det är lugnt. Jag har 7 hela klossfodral att brodera, samt några småsidor. Sen ska de skrivas på, sköljas av, sys ihop och kläs på kloss. Det är ca 30 sådana kvar. Det ska jag nog hinna. 

Dessutom behöver jag ta ett välgrundat beslut angående underlag.

Men det mest intressanta just nu är Oslagbara Onsdag. Kolla här. Larmar och gör sig till.

lite ledigt

Pappa kom på besök med vedleverans och jag fick en anledning att ta ledigt från examensarbetesarbetandet. Vi åkte på utflykt i vårsolen och fikade utomhus. Kollade in olika sorters landart och krypkörde förbi intressanta plåttak.

På kvällen lyckades jag bli nästan färdig med rapporten.

gör sig bra i hallen

På dagens makalösa TeKaffeFika försökte jag mig på att köra mitt blivande examensarbete i skarpt läge. Det blir nog bra det här.

"Försöka förstå får du av mig."

Undrar vad som är rätt?

Jag vaknade mitt i natten och började tänka på jobbigheter. Känslan höll i sig under hela dagen i skolan och släppte inte förrän jag gick hem. Då släppte den rejält. Jag hade placerat ut mitt blivande examensarbete på halvallmän plats och hoppades få se reaktioner från förbipasserande, men resultatet var magert, och jag kunde inte riktigt övervaka experimentet utan att ha menlig inverkan på detsamma. Men så när jag öppnade ateljedörren för att gå hem stod äntligen ett gäng där och plockade med klossarna. Jag blev så till mig så jag gick, men Karin - som hade ärende till kylskåpet - lyckades tjuvlyssna lite, och samtalet som fördes var exemplariskt.

Med hjälp av energin jag fick där gick jag hem och sydde klossfodral lyssnandes på superflysoundtracket. Freddies dead.

allt som är fast förflyktigas o.s.v.

Ett tårtfat som liksom av naturen transcenderar (eller transsubstatierar) till ett sånt där tårtpapper. Samt kustremsa med sporadiska insjöar. Eller bara ännu en grej som nu ska ha en plats inomhus.

Shabby chic med extra shabby.

Det har inget med mitt examensarbete att göra iallafall.

dinosauriedrömmar

 Jag tycker att jag är jävligt cool och hård. Senare gjorde jag även ett korsstygn i handflatan.

 Såhär kommer det inte bli. Men under en dag härom veckan var jag övertygad om att det var rätt väg att gå. En annan gång ska jag gå den vägen, förutsatt att det blir några magneter kvar.

Här börjar vi närma oss verkligheten, och än så länge känns det rätt gött faktiskt.

I måndags beställde jag 1000 magneter och i dag fick jag kladdkaka till efterrätt i matsalen. En vanlig dag hade det lätt varit veckans höjdpunkt, men inte i dag:
Clara bjöd in till en knitted dinner av ett magnifikt och alldeles fantastiskt slag. Jag tog tyvärr inga bilder, men såna kommer man säkert kunna beskåda på Karins blogg här intill inom en snar framtid. Det var små nystan av risnudlar, ett rätstickat stycke seitan, en centerpiece smakfullt komponerad av både strumpstickor och andra och slätstickad vetelängd till efterrätt.

nånstans mittemellan

Ibland kan det fungera att gå loss i färgköket fastän man inte riktigt vet vilken färg det är man vill ha. Vitbalansen är inte rätt på någon av de tre bilderna ovan, men färgen i verkligheten känns rätt bra i magen än så länge.

Och nu har jag att göra ett tag framöver.

...eller annat?

hjälp till självrandande garn

Ett knapphål, ett ett och en knapp. Dock hade det varit bättre om det istället för en knapp var ytterligare ett knapphål och kanske en manschettknapp vid sidan av. Då hade man kunnat bygga inte bara flera fortsättningar, utan också flera inledningar. Som det är nu förgrenar sig orden bara i ena riktningen och det känns lite torftigt.

Och bananen vill säga något.

ledigt vi tar oss, vi skojar och har oss...

...men man kan inte vara ute på roadtrip med sina klassisar och hälsa på sin gamla favoritklassis jämt. Man måste komma hem och lämna tillbaks bilen och städa badrummet och ta tag i skolarbetet.
Om man tänker sig en mängd delar som går att på ett enkelt sätt flytta om/förskjuta/förändra. Vad tänker man sig då? En sak som sitter ihop med en annan, men som går att ta loss från den och sätta ihop med en tredje. Helst med bara en hand. Tryckknappar, kardborreband, magneter... vad finns det mer?

moduler, abakus och rubiks kub

För en vecka sedan firade jag beslutsfredag. I min tidsplan för examensarbetet hade jag planerat att den dagen vika in på den rätta vägen (eller bara en stig vilken som helst som inte innebar att kryssa mellan tallar på en ändlös hed) och sen ihärdigt spankulera den framåt över hinder och nedför backar. Så blev det inte riktigt... Eller, jag fattade några beslut som kändes bra men som jag sen inte efterlevde.
En vecka senare (i dag) var det delredovisning. Jag har börjat gilla det där med redovisningar; att jag får stå i centrum och prata om mitt ett tag. Hade det varit Glee hade jag sjungit solo - ackompanjerad av mannen vid flygeln som ständigt hänger runt i periferin - medan min klass brast ut i dans och doasång. Efter lite resonerande och ingen sång framkom ungefär det som jag redan visste och hade beslutat fredagen innan. Vi får väl se om jag agerar efter beslutet den här gången.

Sen åt vi tårta. Rätt åt oss.

krypningar i överarmarna och dålig hållning

Textilabstinensen är svår. Allting är bara papper och böcker och text och bilder på papper. Eller, inte allt förstås. Jag ser på House och Glee och gör enstaka tårtor också. Men även det är föga textilt.

Ibland sitter jag och fingrar på några garnstumpar i fina färger, och ibland sneglar jag på det björklövsfärgade garnet som hänger i härvor från min bokhylla. Jag skriver blackwork på en lapp och lägger den sen ifrån mig.

cantona sitter på mitt kylskåp

orden i orden

Jag började nånstans lite vänster om mitten med Sixten Landby och sen fortsatte jag med vad jag kunde komma på. Vanligt förekommande är potatis, Finland och Jan Myrdal.

language is a virus from outer space

Min ad hoc-hypotes är att alla ord egentligen är samma och att de virvlar i epicykler kring synapserna i min hjärna. Man kan t.ex. börja med ordet lag och 45 synonymer senare (via t.ex. duk, kuva och paradera) är cirkeln sluten.
Men innan dess gjorde jag ett mycket avancerat beräkningsverktyg med tre rörliga skivor, en pil och ett bokstavskikhål.

redundans

Och nu har jag hittat en till: Rebecca Agnes.
Det är inte nån DJ-duo med några nya it-girls, utan en konstnär som jobbar lite så som jag tänker att jag vill jobba.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta...

...och här är vi nu. Både till innehåll och form.
Jag har förtvivlat, men de två timmarna som är mellan klockan åtta och klockan tio på förmiddagen är bra timmar nästan varje dag. Idag var de extra bra, vilket jag förutspådde redan i går. Det började med ordet "synonymcirkeln" högst upp på en lista utan rubrik. Sen började jag på en annan lista som jag rubricerade: "vad menar jag?". Lite längre ner på den listan skrev jag "Jerevan/grangrejen på moderna" och förstod precis vad jag menade, men kom ändå inte så mycket längre.
Katalogen från supermarket (som jag och Sofia besökte i helgen) låg på skrivbordet och manade till bläddring. Där hittade jag Mark Lombardi som jag strax bildgooglade. Nånstans där hamnade jag på adlibris och en boktitel med en mängd mansnamn, bl.a. Edward Tufte, Harry Beck, Otl Aicher och William Playfair. Idel män varav många avlidna. Hoppet blir då inte långt till Karins tips på ett verk av Jenny Grönvall, Ellen Sunesson och Julia Björnberg. Och förstås Marianne Lindberg de Geer. Under tiden erinrade jag mig Simon Evans som jag för längesen lagt bland favoriterna.

Nu vet jag ganska säkert vad jag menar.

det där med PM

"det här är så fin ved så det är nästan synd att elda upp den" - del 2

"det här är så fin ved så det är nästan synd att elda upp den"