Obeslutsamhet, ditt namn är mig alltför bekant!

Det är min första helt lediga dag på väldigt länge, och jag kan välja mellan en oändlighet av angenäma sysslor. Det är ohyggligt.

Bättre då de senaste dagarnas målinriktade vandringar. På bilden ovan syns mina nya fina skor och mina pålitliga ben som tre gånger på två dagar tagit mig mellan Håverud och Långed. Skorna är vattentäta om vätan kommer från sidan eller underifrån. De är även vattentäta om regnet rinner ner i dem uppifrån. Då stannar allt vatten kvar i skorna och det låter när man går.

Nu vill jag gå mer och längre. Vem vill följa med mig?

Och dalslands center är fortfarande osmakligt. De har visserligen tagit bort den uppstoppade älgen som mötte en precis innanför dörren, men fortfarande är det fullt av kadaver och plumpa seriefigurer.

tröstmörkret

Jag har fått nya husdjur: en miljard bananflugor och bandmask i kattrumpa.

I övrigt har jag i dag på jobbet skjutit skönlitterära avdelningen T-Ö några steg mot slutet. Allt för att kunna klämma in några tillbakalämningar som alltför länge legat vågrätt ovanpå.

Och så är vi välkomna till Armenien. Tack tack.

en födelsedagspresent och en tvålkopp

Det ovan är obetat ulltyg färgat med rödskivig kanelspindling och försett med korsstygnsfåglar. Senare bortgivet till välförtjänt syster.
Nedan en hastigt ihopsvängd eh... typ tvålkopp.

midsommarråggarn

I nästan en veckas tid har jag när tillfälle givits sprungit upp till halmworkshopen och spanat och trånat och ojat mig över olika grovflätor och goppor och löbskålar och uddflätor och skor och hattar. Men inte förrän i dag fick jag tid att prova själv, och möjligen är det förutsägbart, men icke desto mindre underbart, att jag lyckades göra garn av halm. Kanske är det mer snöre än garn, men ändå. Produktionstiden ligger så här i början på ca 1,5 meter i timmen och mina fingertoppar är ömma.

expeditioner för att rädda räddningsexpeditionerna

Livet är fint just nu. I går gick vi till Bengtsfors och tillbaka. I dag har jag hjälpt till på en halmworkshop som anordnas på skolan. En annan dag hade jag den stora äran att bli tilldelad Täcklebo broderiakademis stipendium. Det är en dryg vecka sen nu, men jag är fortfarande pirrig i magen av glädje. Tack tack igen alla som hade med det att göra.

I övrigt är det jobb på biblioteket, storartade planer inför framtiden och väntan på att själva sommaren ska infinna sig.

springer i nedhukad ställning och letar efter något att äta

medströms

Jag är igång igen. Gött.

natural history in anecdotes

Jag tänker att om jag hade ett antikvariat, om jag var antikvarieinnehavare, så skulle jag vara nöjd. Då skulle jag utarbeta ett alldeles eget optimalt system för ordnandet av böckerna. Ett system som för den oinvigde kanske ter sig slumpmässigt och rent av oordnat, men helt logiskt för den som förstår sig på.
Det svåra skulle vara när någon ville köpa. Jag vet inte om jag skulle kunna gå med på det. De skulle kunna få låna kanske... men inte köpa. Jag kanske ska ha bibliotek istället.

jojo... kandidat minsann...

och för de som undrar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Corsage

stående eller liggande kamel?

Aftonbladet eller expressen?

Vilken ska jag ha och varför?

Den sista är skrynklig och ligger inte på ett bord, men man får tänka sig. Strecken är sömmar gjorda på måfå, ty det är som bekant det som gäller hädanefter.

hädanefter är det på måfå som gäller

Dagens föreläsning var bra på det sättet att jag insåg vad jag inte ska göra:

Jag ska inte göra en plan och sätta upp mål för min karriär de närmaste åren. Särskilt inte enligt SMART-metoden.
Jag ska inte göra produkter. Särskilt inte några som uppfyller kriterierna för 4P (+1)
Jag ska inte göra en SWOT-analys.
Jag ska inte följa några som helst koncept som kan sammanfattas i en ordbildande akronym. Jag ska faktiskt helt sluta med förkortningar och börja breda ut mig i hejdlöst långa meningar med bisatser och i-förbifarten-utläggningar som omfattar åtminstone halva biblioteket i Alexandria.
Jag ska aldrig någonsin undvika att arbeta med "competitive artists". Jag ska inte tro på att det finns competitive artists.
Jag ska inte lyssna på någon som på allvar använder uttrycken "top notch" och "players".
Jag ska inte tolka den där Alice i Underlandet-texten som att det är viktigt att veta vart man vill. Den handlar ju om att bara man går tillräckligt länge så kommer man fram.

ärlan på åkern och andra ornitologiska sensationer

På gårdagens valborgsfirande sjöngs våren in som brukligt och Sune Eriksson höll tal om kärlek och empati. Sen satte de igång fyrverkerierna och det var precis så jag inte hann hem för att släppa in katterna innan. Ofe blev så förskräckt så hon sprang in i fel lägenhet. Fyrverkerier är ett jävla ofog.

lägesrapport samt prognos

Det är knappt två veckor kvar till examinationen och det är lugnt. Jag har 7 hela klossfodral att brodera, samt några småsidor. Sen ska de skrivas på, sköljas av, sys ihop och kläs på kloss. Det är ca 30 sådana kvar. Det ska jag nog hinna. 

Dessutom behöver jag ta ett välgrundat beslut angående underlag.

Men det mest intressanta just nu är Oslagbara Onsdag. Kolla här. Larmar och gör sig till.

lite ledigt

Pappa kom på besök med vedleverans och jag fick en anledning att ta ledigt från examensarbetesarbetandet. Vi åkte på utflykt i vårsolen och fikade utomhus. Kollade in olika sorters landart och krypkörde förbi intressanta plåttak.

På kvällen lyckades jag bli nästan färdig med rapporten.

gör sig bra i hallen

På dagens makalösa TeKaffeFika försökte jag mig på att köra mitt blivande examensarbete i skarpt läge. Det blir nog bra det här.

"Försöka förstå får du av mig."

Undrar vad som är rätt?

Jag vaknade mitt i natten och började tänka på jobbigheter. Känslan höll i sig under hela dagen i skolan och släppte inte förrän jag gick hem. Då släppte den rejält. Jag hade placerat ut mitt blivande examensarbete på halvallmän plats och hoppades få se reaktioner från förbipasserande, men resultatet var magert, och jag kunde inte riktigt övervaka experimentet utan att ha menlig inverkan på detsamma. Men så när jag öppnade ateljedörren för att gå hem stod äntligen ett gäng där och plockade med klossarna. Jag blev så till mig så jag gick, men Karin - som hade ärende till kylskåpet - lyckades tjuvlyssna lite, och samtalet som fördes var exemplariskt.

Med hjälp av energin jag fick där gick jag hem och sydde klossfodral lyssnandes på superflysoundtracket. Freddies dead.

allt som är fast förflyktigas o.s.v.

Ett tårtfat som liksom av naturen transcenderar (eller transsubstatierar) till ett sånt där tårtpapper. Samt kustremsa med sporadiska insjöar. Eller bara ännu en grej som nu ska ha en plats inomhus.

Shabby chic med extra shabby.

Det har inget med mitt examensarbete att göra iallafall.

dinosauriedrömmar

 Jag tycker att jag är jävligt cool och hård. Senare gjorde jag även ett korsstygn i handflatan.

 Såhär kommer det inte bli. Men under en dag härom veckan var jag övertygad om att det var rätt väg att gå. En annan gång ska jag gå den vägen, förutsatt att det blir några magneter kvar.

Här börjar vi närma oss verkligheten, och än så länge känns det rätt gött faktiskt.

I måndags beställde jag 1000 magneter och i dag fick jag kladdkaka till efterrätt i matsalen. En vanlig dag hade det lätt varit veckans höjdpunkt, men inte i dag:
Clara bjöd in till en knitted dinner av ett magnifikt och alldeles fantastiskt slag. Jag tog tyvärr inga bilder, men såna kommer man säkert kunna beskåda på Karins blogg här intill inom en snar framtid. Det var små nystan av risnudlar, ett rätstickat stycke seitan, en centerpiece smakfullt komponerad av både strumpstickor och andra och slätstickad vetelängd till efterrätt.

nånstans mittemellan

Ibland kan det fungera att gå loss i färgköket fastän man inte riktigt vet vilken färg det är man vill ha. Vitbalansen är inte rätt på någon av de tre bilderna ovan, men färgen i verkligheten känns rätt bra i magen än så länge.

Och nu har jag att göra ett tag framöver.

...eller annat?