Det försiggick tydligen ett postrån i centrala Långed i dag. Jag låtsades som ingenting och gick vidare till skolan för att sticka. Det är mycket stickning nu. Det gör inget. Garn är typ meningen med livet.
Jag såg på k-special i dag om en konstnär som heter Gunnel Wåhlstrand och som jobbar med stora stora tuschmålningar som hon gör utifrån gamla familjefoton. En bild kunde ta nio månader att göra färdigt. Hon verkade väldigt säker på att det var det hon skulle göra av de nio månaderna. Det verkade inte finnas några alternativ. Hon visste precis vad som var viktigt. Imponerande. Jag blev alldeles fascinerad av att se henne arbeta. Så extremt fokuserad och säker på något som jag inte alls förstod.
För övrigt är jag nästan färdig med den stickade klänningen. I går var det en föreläsning med Svenrobert nånting som jag inte tänker kommentera här med mer än att säga att jag är upprörd och arg, men lite osäker över vad. Barcelonahalsduken som Linnea glömde här klär mig å jag är inte särskilt angelägen om att lämna tillbaks den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar