duct tape

Det är konstigt det där med USA. Och sorgligt. Prärien och nybyggarna och the founding fathers och paint your wagon och Clint Eastwood och John Wayne och allt det där. Jag känner mig lite lurad.
John Botvid säger jag bara!

jaha... ska vi tänka på kavajen eller ska vi ta nåt som är gott?

Uddevalla tar på krafterna. Det var meningen att jag skulle proviantera inför uppsyningen av kläderna till kostymprojektet. Det gick inte så bra. Långed har gjort mig folkilsk, eller så är loppisbesök med Uddevallabor en extremsport som jag inte behärskar.

På Wienerkonditoriet är bullarna fortfarande veganska och lite torra. Nån sade att kaffet var gott, men jag kan inte riktigt avgöra sånt. Det är som med margarin, det beror på vad man har till. Vid bordet bredvid pratade de krämpor. Sneda kotor (fjärde och femte) och läckande klaffar som går i arv (Herbert hade också fått operera sig). Glädjeyttringar hördes med anledning av en bortglömd (och nu upphittad) 50-lapp, och hela tiden det klapprande ljudet av broddar på stengolvet.

Dessutom kan jag inte förmå mig att betala pengar för tyg som ska bli en kostym som inte ens ska användas. Jag måste hitta ett sätt att angripa den här uppgiften så jag får ut nåt av den...

Sen är det ju förstås hela den där grejen med Falklandsöarna som förvirrar mig.

och i bakgrunden ser vi Brasilien...

Det är inte som förr och jag vet inte varför. Förr i tiden gjorde jag en massa saker hela tiden, och så fort de var klara fotograferade jag dem och lade upp på craftster eller ravelry. Sen fick jag en massa kommentarer (ibland iallafall) och kände mig sedd och älskad. Så där som man gör när man får uppmärksamhet på internet.
Jag gör fortfarande saker, men när de är färdiga kan jag inte uppbåda något mer intresse för dem och tar inga foton och får inga kommentarer. Det är inte så bra. Alltså: det gör inte så mycket att jag inte blir bekräftad på internet, men det är väldigt dumt att jag inte dokumenterar det jag gör. Även om jag inte tycker att det är så märkvärdigt just då, så kan det vara bra till en annan gång.

I skolan är vi mitt uppe i kostymprojektet. Jag ska bl.a. göra en carpet bag (en sån där som Mary Poppins har) men det är svårt att hitta rätt sorts stomme. Den finns i Amerika, men är ganska dyr...

... och påfågel

Adina, Karin och jag pratade om svunna tider medan vi fikade idag. Jag har bara en sak att säga. Jag är inte nu som jag var på högstadiet. Eller, som jag tror att jag var på högstadiet. Jävla högstadiet. Och gymnasiet med för den delen. För att inte tala om mellanstadiet. Eller förra veckan. Jag står inte för något jag gjort eller sagt. Nånsin.

I dag var det artrikt vid fågelbordet. Talgoxe, Blåmes, Entita, Nötväcka, Domherre, Domdam, Nötskrika och skata.

Annars researchar jag ganska duktigt. I vårt kostymprojekt har jag valt ett manus som delvis handlar om en pojke från slummen i Rio, så jag har sett filmerna Guds stad och Människornas stad. Mycket våld och droger och elände. Jag känner mig mer misantropisk än vanligt. Har laddat ner TV-serien Människornas stad också, men jag vet inte om jag orkar se mer jobbigheter.