Uddevalla tar på krafterna. Det var meningen att jag skulle proviantera inför uppsyningen av kläderna till kostymprojektet. Det gick inte så bra. Långed har gjort mig folkilsk, eller så är loppisbesök med Uddevallabor en extremsport som jag inte behärskar.
På Wienerkonditoriet är bullarna fortfarande veganska och lite torra. Nån sade att kaffet var gott, men jag kan inte riktigt avgöra sånt. Det är som med margarin, det beror på vad man har till. Vid bordet bredvid pratade de krämpor. Sneda kotor (fjärde och femte) och läckande klaffar som går i arv (Herbert hade också fått operera sig). Glädjeyttringar hördes med anledning av en bortglömd (och nu upphittad) 50-lapp, och hela tiden det klapprande ljudet av broddar på stengolvet.
Dessutom kan jag inte förmå mig att betala pengar för tyg som ska bli en kostym som inte ens ska användas. Jag måste hitta ett sätt att angripa den här uppgiften så jag får ut nåt av den...
Sen är det ju förstås hela den där grejen med Falklandsöarna som förvirrar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar