fredag, september 10, 2010

om min cykel kunde tala skulle den antagligen ändå inte tjalla.

För ungefär ett år sen blev min cykel stulen. Till min stora lycka återsåg jag den i morse när jag gick förbi lilla magasinet där DLIK ska ha sin loppis i morgon. När jag sade att den en gång hade varit min fick jag tillbaks den helt gratis.

Den har blivit stulen och återfunnen en gång tidigare. Då var brottsplatsen Jönköping och det var polisen som hittade igen den.

Nu när vi äntligen har fått varandra igen ska vi väl få leva lyckliga i alla våra dagar? Jag och min gula cykel. Nu ska jag laga punkteringen och olja kedjan och tvätta bort spindelväven. Sen cyklar vi iväg mot solnedgången.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej du!
Det är helt fantastisk!
Jag vill inte på nått sätt grumla lyckan men... Mathias kommentar var: Jag har sett den kedjan. Jag tror hon behöver byta den.
Jag tror dock det räcker med olja.
Kram! /Sofia

Violentlyknits sa...

ja... jag tror egentligen också att den behöver bytas... tillsammans med ett gäng andra grejer... den är inte som den var, min stackars cykel... men jag vet inte hur man gör, så jag avvaktar...