Mulatu astatke spelar i högtalarna och jag är helt ensam i ateljen med min kaffekopp. Kanske är alla andra kvar på puben där jag lämnade dem i går. Tillsammans med nåt bluesband från Falköping. Jag kommer inte riktigt ihåg musiken, men jag minns dialekten. Känns tryggt på nåt sätt.Och igår slutade jag fega och började färga. Ibland tycker jag det blir jättefint, ibland känns det mest batikanstruket och ibland är det som att jag har sett nåt liknande i nån kyrka nånstans. Men jag tror det blir bra. Det blev en gulaktig version också, men i ett lite mer oregerligt tyg, så den ger jag mig på efter lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar