jag blev en bomullsväxt

 Det var meningen att jag inför den stundande resan lite snabbt skulle sy ihop ett fint och funktionellt fodral till min kära lilla dator. Medan jag drack mitt förmiddagskaffe med ena handen klippte jag till ett par tygbitar med den andra. När jag sen skulle hitta en lagom dragkedja gjorde jag inte det. Jag hittade en olagom som fick duga. Det blev inte så bra. Eller, det blev ganska bra - varmt och mjukt och så - men inte just för min dator.

Jag sveper väl in datorn i nån gammal tröja som vanligt.

forts.

vart har alla lumpinsamlingar tagit vägen?

Jag kan inte förmå mig att slänga små små bitar av tyg, eller de där små trådstumparna som man klipper bort när man syr. Inte heller garnbitarna som blir över när man fäst. Och inte gamla utslitna kläder som ligger längst bak i garderoben och tar upp plats. Man kan ju komma att vilja använda det till nåt. Det går ju att använda till nåt. Typ i en rya eller slarvtjällsmatta, ihopsytt till en girlang, inspunnet i garn, påsytt i nåt slags konstfärdigt broderi. Men när ska jag göra det? Det börjar bli ett problem. Om det är nån som behöver en tunna tygskulor till nästa ryamatta så är det bara att höra av sig.

I dag sydde jag färdigt en klänning. Jag är på jakt efter ett perfekt klänningsmönster som är enkelt att sy och som blir bra med (nästan) alla slags tyger. Än har jag inte hittat det.
Egentligen är jag ute efter en slags uniform. En habit som är bekväm, lagom varm, lämplig vid alla tillfällen och enkel att sy själv. Om jag hade en sån uppsättning kläder skulle jag slippa fundera på vad jag skulle ha på mig. Jag skulle alltid vara lämpligt klädd. Aldrig behöva frysa, aldrig vara för varm. Alltid ha en ficka till mobilen och en annan till nycklarna. Frigöra plats i garderoben och tid till viktigare saker. Det kommer tyvärr aldrig hända. Inte för att det är tekniskt omöjligt, utan för att min egen uppfattning av vad som är lämpligt ändras hela tiden. Med lämpligt menar jag inte bara bekvämt utan även estetiskt tilltalande. Och det där med estetiken ligger inte i kläderna utan i min hjärna, och min hjärna är tack och lov ständigt föränderlig.

julefrid på riktigt

fikakompensation

I går glömde jag att dricka kaffe. Jag hade ont i huvudet och var trött och när jag väl insåg att det berodde på abstinens var klockan ganska mycket. Jag tog en kopp ändå, och det resulterade i att jag sydde en klänning. Den blev ganska dålig.

I dag ska jag dricka eftermiddagskaffe med kaka. Så blir det ordentligt gjort.

Det tycker i alla fall vi.

340 små prickar i ett någorlunda exakt rutmönster markerar var 340 små grönaktiga knappar ska sitta. Jag äter ibland äpple, men oftast syr jag fast knappar. 105 nere. 235 att gå.

under electric candlelight

Min nya kamera kom med posten i dag, så jag premiärfotade på "Byrålådan" på biblo. När det är byrålåda på biblo kan man få glögg och pepparkakor och läsa nåt eller berätta nåt eller bara ha allmänt trevligt.

i morrn.

I Ryssland vänder konstnärerna upp och ner på polisbilar. Det säger de på radio. Fan vad fint.

I en annan radiokanal har musikhjälpen börjat. Jag blir lite trött.

Och på min radio kan jag höra vad jag tror är min grannes telefonsamtal. Jag hörde dock inte vad han sa för jag kan inte alltid tyda dalsländskan. Kanske borde jag säga till honom, men jag vet inte riktigt vem det är.

Makarov, Larionov, Krutov, Fetisov och Kasatonov

Det har kommit till min kännedom att jag verkligen borde ha en bra kamera. Tydligen är det av största vikt om man ska lyckas framhäva sig på föredömligt sätt. Man ska ha hög redovisningsgrad. Det är det man ska. Alla andra har det.

Hade jag haft en digital systemkamera av någorlunda bra sort hade bilden av min tankekarta ovan sett en aning mer professionell ut och åskådaren hade varit mer benägen att tro att de vindlingar i min hjärna som ovan nämnda tankekarta ger uttryck för var sådana som det anstår en intellektuell gigant. Nu verkar det inte så. Och jag får kanske erkänna att det inte heller är så.

Tankekartan handlar om sport. Jag är intresserad av sport. Inte på det viset att jag är intresserad av själva sporten om man med den menar spelade matcher och skott på mål och halvtider och utvisningsminuter och hur det gick i senaste Chelseamatchen och sånt, utan mer det som är runtomkring:

Sport och politik, sportens knarkande föredettingar, sportens självpåtagna och misslyckade roll som ungdomens fostrare (både fysiskt och moraliskt), sportens underhållningsvärde och dess likheter med krig och religion, sportens självklara utrymme i medierna, sporten som identitetsskapare och sist men inte minst sportens språk.

Jag håller på Tord nu.