Det har kommit till min kännedom att jag verkligen borde ha en bra kamera. Tydligen är det av största vikt om man ska lyckas framhäva sig på föredömligt sätt. Man ska ha hög redovisningsgrad. Det är det man ska. Alla andra har det.Hade jag haft en digital systemkamera av någorlunda bra sort hade bilden av min tankekarta ovan sett en aning mer professionell ut och åskådaren hade varit mer benägen att tro att de vindlingar i min hjärna som ovan nämnda tankekarta ger uttryck för var sådana som det anstår en intellektuell gigant. Nu verkar det inte så. Och jag får kanske erkänna att det inte heller är så.
Tankekartan handlar om sport. Jag är intresserad av sport. Inte på det viset att jag är intresserad av själva sporten om man med den menar spelade matcher och skott på mål och halvtider och utvisningsminuter och hur det gick i senaste Chelseamatchen och sånt, utan mer det som är runtomkring:
Sport och politik, sportens knarkande föredettingar, sportens självpåtagna och misslyckade roll som ungdomens fostrare (både fysiskt och moraliskt), sportens underhållningsvärde och dess likheter med krig och religion, sportens självklara utrymme i medierna, sporten som identitetsskapare och sist men inte minst sportens språk.
Jag håller på Tord nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar