lägesrapport samt prognos

Det är knappt två veckor kvar till examinationen och det är lugnt. Jag har 7 hela klossfodral att brodera, samt några småsidor. Sen ska de skrivas på, sköljas av, sys ihop och kläs på kloss. Det är ca 30 sådana kvar. Det ska jag nog hinna. 

Dessutom behöver jag ta ett välgrundat beslut angående underlag.

Men det mest intressanta just nu är Oslagbara Onsdag. Kolla här. Larmar och gör sig till.

lite ledigt

Pappa kom på besök med vedleverans och jag fick en anledning att ta ledigt från examensarbetesarbetandet. Vi åkte på utflykt i vårsolen och fikade utomhus. Kollade in olika sorters landart och krypkörde förbi intressanta plåttak.

På kvällen lyckades jag bli nästan färdig med rapporten.

gör sig bra i hallen

På dagens makalösa TeKaffeFika försökte jag mig på att köra mitt blivande examensarbete i skarpt läge. Det blir nog bra det här.

"Försöka förstå får du av mig."

Undrar vad som är rätt?

Jag vaknade mitt i natten och började tänka på jobbigheter. Känslan höll i sig under hela dagen i skolan och släppte inte förrän jag gick hem. Då släppte den rejält. Jag hade placerat ut mitt blivande examensarbete på halvallmän plats och hoppades få se reaktioner från förbipasserande, men resultatet var magert, och jag kunde inte riktigt övervaka experimentet utan att ha menlig inverkan på detsamma. Men så när jag öppnade ateljedörren för att gå hem stod äntligen ett gäng där och plockade med klossarna. Jag blev så till mig så jag gick, men Karin - som hade ärende till kylskåpet - lyckades tjuvlyssna lite, och samtalet som fördes var exemplariskt.

Med hjälp av energin jag fick där gick jag hem och sydde klossfodral lyssnandes på superflysoundtracket. Freddies dead.

allt som är fast förflyktigas o.s.v.

Ett tårtfat som liksom av naturen transcenderar (eller transsubstatierar) till ett sånt där tårtpapper. Samt kustremsa med sporadiska insjöar. Eller bara ännu en grej som nu ska ha en plats inomhus.

Shabby chic med extra shabby.

Det har inget med mitt examensarbete att göra iallafall.

dinosauriedrömmar

 Jag tycker att jag är jävligt cool och hård. Senare gjorde jag även ett korsstygn i handflatan.

 Såhär kommer det inte bli. Men under en dag härom veckan var jag övertygad om att det var rätt väg att gå. En annan gång ska jag gå den vägen, förutsatt att det blir några magneter kvar.

Här börjar vi närma oss verkligheten, och än så länge känns det rätt gött faktiskt.

I måndags beställde jag 1000 magneter och i dag fick jag kladdkaka till efterrätt i matsalen. En vanlig dag hade det lätt varit veckans höjdpunkt, men inte i dag:
Clara bjöd in till en knitted dinner av ett magnifikt och alldeles fantastiskt slag. Jag tog tyvärr inga bilder, men såna kommer man säkert kunna beskåda på Karins blogg här intill inom en snar framtid. Det var små nystan av risnudlar, ett rätstickat stycke seitan, en centerpiece smakfullt komponerad av både strumpstickor och andra och slätstickad vetelängd till efterrätt.

nånstans mittemellan

Ibland kan det fungera att gå loss i färgköket fastän man inte riktigt vet vilken färg det är man vill ha. Vitbalansen är inte rätt på någon av de tre bilderna ovan, men färgen i verkligheten känns rätt bra i magen än så länge.

Och nu har jag att göra ett tag framöver.