Igår lyssnade jag på en bok av Erlend Loe och jobbade på den där grejen som syns på bilden ovan och som jag ska redovisa på torsdag eller när det nu är det är terminsredovisning.
Boken hette Doppler, och jag undrar så hur jag nu i efterhand ska hantera den orgie i manlig fåfänga som den var. Det var hedrande av förfäder genom byggande av fallossymboler/totempålar, överdrivna förhoppningar på kommande generationer på svärdsidan och förminskande/förlöjligande av dito på spinnsidan, förbrödring mellan stackars missförstådda män liksom utkastade från samhället men ändå ägare av verktyg och handlingskraft, romantiska skildringar av vildmarksliv där den starke mannen nedlägger älgen med kniv och uthållighet för att mota svälten men fortfarande är civiliserad nog att reflektera över moraliteten.
Det var frustrerande. Och jag vet inte. Ska jag vara arg och uppgivet sucka, eller ska jag uppskatta det faktum att jag blev provocerad och tänka att det i alla fall var nåt som berörde, om än på ett irriterande sätt? Jag vet inte. Det var nog en bra bok på sitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar