Ett opåbörjat broderi är en besynnerlig sak att vara rädd för. I går satt jag en stor del av dagen och spände ögonen i nål, tråd och tygbit för att ingjuta mod i mig själv och tvinga textilen till underkastelse. Det skapade tyvärr bara en än värre känsla av distans och det är ju inte det jag vill ha. Jag vill liksom hångla tråden genom tyget, inte tvinga materialet till nåt det inte vill. Det slutade med Frank Lampards wister, vad fan det nu är. I dag bytte jag nål och började med Margareta Torgrens åsikter om stolthet. Det känns lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar