Det är det här jag ser när jag tittar ut genom fönstret. Hör ni vänner, varför lämnar ni Långed?
Okej... Jag erkänner... jag medger utan anmodan att jag har järn och stål-avund... Jag vill också göra monumentala skulpturer som kan stå upp av sig själva. Utomhus. (...eh ... hm... eventuellt har jag också penisavund...) Men jag vill för allt i världen inte byta material.
Så i går försökte jag stärka ett stickat stycke med socker. Så att det skulle bli stelt och kunna stå av sig självt. Det blev inte bra. Det blev kladdigt och tungt och inte det minsta självbärande.
Det är så här i livet förstår du, att ibland är det svårt.
I dag försökte jag med trälim... vi får se hur det går... även potatismjöl är en möjlighet... någon som vet något annat stärkande? Jag uppskattar alla tips.
1 kommentar:
jag har också detta avund, på järnet alltså
Skicka en kommentar