dinosauriedrömmar

 Jag tycker att jag är jävligt cool och hård. Senare gjorde jag även ett korsstygn i handflatan.

 Såhär kommer det inte bli. Men under en dag härom veckan var jag övertygad om att det var rätt väg att gå. En annan gång ska jag gå den vägen, förutsatt att det blir några magneter kvar.

Här börjar vi närma oss verkligheten, och än så länge känns det rätt gött faktiskt.

I måndags beställde jag 1000 magneter och i dag fick jag kladdkaka till efterrätt i matsalen. En vanlig dag hade det lätt varit veckans höjdpunkt, men inte i dag:
Clara bjöd in till en knitted dinner av ett magnifikt och alldeles fantastiskt slag. Jag tog tyvärr inga bilder, men såna kommer man säkert kunna beskåda på Karins blogg här intill inom en snar framtid. Det var små nystan av risnudlar, ett rätstickat stycke seitan, en centerpiece smakfullt komponerad av både strumpstickor och andra och slätstickad vetelängd till efterrätt.