jag blev en bomullsväxt

 Det var meningen att jag inför den stundande resan lite snabbt skulle sy ihop ett fint och funktionellt fodral till min kära lilla dator. Medan jag drack mitt förmiddagskaffe med ena handen klippte jag till ett par tygbitar med den andra. När jag sen skulle hitta en lagom dragkedja gjorde jag inte det. Jag hittade en olagom som fick duga. Det blev inte så bra. Eller, det blev ganska bra - varmt och mjukt och så - men inte just för min dator.

Jag sveper väl in datorn i nån gammal tröja som vanligt.

forts.

vart har alla lumpinsamlingar tagit vägen?

Jag kan inte förmå mig att slänga små små bitar av tyg, eller de där små trådstumparna som man klipper bort när man syr. Inte heller garnbitarna som blir över när man fäst. Och inte gamla utslitna kläder som ligger längst bak i garderoben och tar upp plats. Man kan ju komma att vilja använda det till nåt. Det går ju att använda till nåt. Typ i en rya eller slarvtjällsmatta, ihopsytt till en girlang, inspunnet i garn, påsytt i nåt slags konstfärdigt broderi. Men när ska jag göra det? Det börjar bli ett problem. Om det är nån som behöver en tunna tygskulor till nästa ryamatta så är det bara att höra av sig.

I dag sydde jag färdigt en klänning. Jag är på jakt efter ett perfekt klänningsmönster som är enkelt att sy och som blir bra med (nästan) alla slags tyger. Än har jag inte hittat det.
Egentligen är jag ute efter en slags uniform. En habit som är bekväm, lagom varm, lämplig vid alla tillfällen och enkel att sy själv. Om jag hade en sån uppsättning kläder skulle jag slippa fundera på vad jag skulle ha på mig. Jag skulle alltid vara lämpligt klädd. Aldrig behöva frysa, aldrig vara för varm. Alltid ha en ficka till mobilen och en annan till nycklarna. Frigöra plats i garderoben och tid till viktigare saker. Det kommer tyvärr aldrig hända. Inte för att det är tekniskt omöjligt, utan för att min egen uppfattning av vad som är lämpligt ändras hela tiden. Med lämpligt menar jag inte bara bekvämt utan även estetiskt tilltalande. Och det där med estetiken ligger inte i kläderna utan i min hjärna, och min hjärna är tack och lov ständigt föränderlig.

julefrid på riktigt

fikakompensation

I går glömde jag att dricka kaffe. Jag hade ont i huvudet och var trött och när jag väl insåg att det berodde på abstinens var klockan ganska mycket. Jag tog en kopp ändå, och det resulterade i att jag sydde en klänning. Den blev ganska dålig.

I dag ska jag dricka eftermiddagskaffe med kaka. Så blir det ordentligt gjort.

Det tycker i alla fall vi.

340 små prickar i ett någorlunda exakt rutmönster markerar var 340 små grönaktiga knappar ska sitta. Jag äter ibland äpple, men oftast syr jag fast knappar. 105 nere. 235 att gå.

under electric candlelight

Min nya kamera kom med posten i dag, så jag premiärfotade på "Byrålådan" på biblo. När det är byrålåda på biblo kan man få glögg och pepparkakor och läsa nåt eller berätta nåt eller bara ha allmänt trevligt.

i morrn.

I Ryssland vänder konstnärerna upp och ner på polisbilar. Det säger de på radio. Fan vad fint.

I en annan radiokanal har musikhjälpen börjat. Jag blir lite trött.

Och på min radio kan jag höra vad jag tror är min grannes telefonsamtal. Jag hörde dock inte vad han sa för jag kan inte alltid tyda dalsländskan. Kanske borde jag säga till honom, men jag vet inte riktigt vem det är.

Makarov, Larionov, Krutov, Fetisov och Kasatonov

Det har kommit till min kännedom att jag verkligen borde ha en bra kamera. Tydligen är det av största vikt om man ska lyckas framhäva sig på föredömligt sätt. Man ska ha hög redovisningsgrad. Det är det man ska. Alla andra har det.

Hade jag haft en digital systemkamera av någorlunda bra sort hade bilden av min tankekarta ovan sett en aning mer professionell ut och åskådaren hade varit mer benägen att tro att de vindlingar i min hjärna som ovan nämnda tankekarta ger uttryck för var sådana som det anstår en intellektuell gigant. Nu verkar det inte så. Och jag får kanske erkänna att det inte heller är så.

Tankekartan handlar om sport. Jag är intresserad av sport. Inte på det viset att jag är intresserad av själva sporten om man med den menar spelade matcher och skott på mål och halvtider och utvisningsminuter och hur det gick i senaste Chelseamatchen och sånt, utan mer det som är runtomkring:

Sport och politik, sportens knarkande föredettingar, sportens självpåtagna och misslyckade roll som ungdomens fostrare (både fysiskt och moraliskt), sportens underhållningsvärde och dess likheter med krig och religion, sportens självklara utrymme i medierna, sporten som identitetsskapare och sist men inte minst sportens språk.

Jag håller på Tord nu.

det är mycket med garn...

...innan det blir garn. Först ska det vara ett får, sen ska det klippas och ullen ska sorteras och kardas och sen ska den ges bort till mig. Sen ska jag spinna och tvinna och blöta och hänga på tork i utsträckt tillstånd. Och nu ska det väntas tills det torkat. Och först då, när det är torrt, kan man nysta och sen börja sticka.

Det blev ca 137 gram tvåtrådigt av två spolar entrådigt.

En annan dag kanske jag berättar hur det blir lingarn.

babel på biblo

Karin är så jävla bra på att fotografera. Själv glömmer jag bara. Så det är Karin som har tagit bilderna.

...och herren blev vred och skickade iväg folket till bl.a. Bäckefors

Det är skyltsöndag i morgon, och jag knåpade ihop ett skyltfönster på biblo till dess ära. Mest av allt ville jag göra ett guds pekfinger som kom ner från ett moln och tryckte till nåt. Så det gjorde jag.

Det är kallt ute.

fotografens avsikter

Ett opåbörjat broderi är en besynnerlig sak att vara rädd för. I går satt jag en stor del av dagen och spände ögonen i nål, tråd och tygbit för att ingjuta mod i mig själv och tvinga textilen till underkastelse. Det skapade tyvärr bara en än värre känsla av distans och det är ju inte det jag vill ha. Jag vill liksom hångla tråden genom tyget, inte tvinga materialet till nåt det inte vill. Det slutade med Frank Lampards wister, vad fan det nu är. I dag bytte jag nål och började med Margareta Torgrens åsikter om stolthet. Det känns lite bättre.

walking up and down the square

Vattenskogen

Tydligen var jag inte helt nöjd med varken den gulaktiga eller den blåaktiga. Jag ville ha ett mellanting. Det blev den alldeles underbara grönaktiga man kan se ovan.

De har 20% på alla frysvaror på konsum och bankomaten funkar inte, precis som ena tvättmaskinen uppe på Malebacken.

Nästa beslut handlar om knappar.

Micke Renberg kommer.

att slå sig till ro... är det en form av självskadebeteende?

meanwhile back in the jungle

I väntan på att tyget skulle torka satte jag upp en liten liten väv i en liten liten vävstol. Efter tio centimeter gick ena yttertråden av. Det gjorde inte så mycket, för det hade hunnit bli tråkigt.

Så jag hängde upp den andra färgversionen. Det känns som att båda funkar. Kanske gillar jag det gula bättre, men det är ett annat tyg och det drar sig lite hit och dit och är därför jobbigt. Det är dessutom kypert. Jag gillar kypert. Möjligen kan jag stärka upp det på nåt sätt. Jag vet en som jobbar med tapetklister.

galaktiska kvadranter och dylikt

Mulatu astatke spelar i högtalarna och jag är helt ensam i ateljen med min kaffekopp. Kanske är alla andra kvar på puben där jag lämnade dem i går. Tillsammans med nåt bluesband från Falköping. Jag kommer inte riktigt ihåg musiken, men jag minns dialekten. Känns tryggt på nåt sätt.
Och igår slutade jag fega och började färga. Ibland tycker jag det blir jättefint, ibland känns det mest batikanstruket och ibland är det som att jag har sett nåt liknande i nån kyrka nånstans. Men jag tror det blir bra. Det blev en gulaktig version också, men i ett lite mer oregerligt tyg, så den ger jag mig på efter lunch.

harhjärtat mitt

I går var det redovisning (eller avstämning som det också kallades) och jag insåg att jag fegar. Eller, det visste jag ju. Men det kanske inte är så farligt. Det kanske är lite så jag jobbar. Att jag vågar göra nåt annat lite osäkrare när jag har ryggen fri. Och med ryggen fri menar jag att jag har en påbörjad idé att falla tillbaka på. Våga fega baby!

Yul: The Man Who Would Be King

Jag har helt förlorat momentum efter en helg med systerbesök inkluderat 3,5 timmar de tio budorden med Charlton Heston (den gamle vapenlobbyisten) och Yul Brynner, wienerkonditorifika (i Åmål. Rekommenderas.), och stickning. Men det är ingen fara. Jag hittar nog tillbaks i sinom tid. Just nu ska jag passa på att njuta av att jag äntligen kommit igång med en stickning. Lagom tankekrävande och med potential att räcka länge länge. Stickor nr 3 och tvåtrådigt garn (tuna och morjärv) i mest grönaktiga färger. Nedan en provbit.
Nu vill jag se fler mastodontfilmer.

ända in i kaklet

Det här blogginlägget är osedvanligt meningslöst eftersom färgerna inte stämmer med verkligheten och verkligheten ändå inte är särskilt intressant på bild. Men iallafall. Jag har provfärgat i dagarna två, med förhoppningen att jag ska hitta ett par tre nyanser jag gillar. Ibland tror jag att jag har lyckats.

Utbudet på veganska bakelser är ganska knapert just här just nu. Det kanske är dags att göra nåt åt det.

1/2 kilo flock

Ovan ses början på nåt jag har stora förhoppningar om.

Ove är tillbaka.

Och när ska den där agathodemonen bemäktiga sig mig?

tratt

Fast jag tror på solidaritet. Inte så att jag tror att den finns, men jag tror man måste jobba som om man trodde att den fanns. Annars blir det jobbigt.

...och om det kan vara rosa så bör det vara det

Det här var ju fantastiskt roligt. Inspirerad av alla begåvade brodöser (här och här t.ex) satte jag mig i mitt nystädade kök och höll på en stund. Jo, ja, det är ett självporträtt... i ett imaginärt tillstånd av utdragen visdomstand.

typiskt inslag i konstskolenära skog

I min fågelmatautomat finns sedan några dagar hampfrö. Hittills har jag sett solmesar, blåmesar, en talltita och en nötväcka. Nötskrikan såg jag i skogen borta vid Ekhagsskolan i dag, men den har inte synts till utanför mitt fönster.

Bebb har tratt och jag har träffat en gammal idol/bekant. De båda faktorerna har haft positiv inverkan på mitt hållapåande. Och det är faktiskt hållapåandet som är det viktiga. Förut fick jag en idé till en ny grej att hålla på med. Nu ska jag bara hitta lämpligt tyg.

jag sitter helst kvar här i mina penséer

På grund av sjukdom vet jag inte riktigt vilken temperatur jag har i lägenheten. Det är troligtvis varmt. Jag har i alla fall eldat och eldat och eldat.

Jag har också haft en massa besök, varav en del har stannat kvar. Mängden inneboende har ökat med 500% på mindre än en vecka. På torsdag beräknas kursen gå ner 20% och möjligen kommer en tillfällig fission gå av stapeln inom en snar framtid vilken får till följd att den totala summan lägger sig på stabila fyra enheter.

mellanspetsen

min dolce far niente är inte så jävla dolce i längden

Är det nån som behöver en blyertspenna så har jag.

O, du neptunigördel bland världens torra gasbindor!

Jaha. Jag känner ett slags behov av att meddela mig. Det är väl samma mekanism som är upprinnelsen till alla andra jävla bloggar i den där jävla bloggosfären som inte finns upptagen av Olof Östergren i Våra vanligaste främmande ord. Däremot finns mystär med.

Precis som vanligt har jag egentligen inget viktigt att förtälja. Det finns så mycket text i världen. Ska det vara så? Och varför finns den? Är det inte bara förvirrande med alla olika bud från olika håll om olika saker?
Ponera att man skriftligen påstår något. Om detta något inte är sant kanske man blir beskylld för att ha ljugit. Men man har kanske aldrig hävdat att det är sant. Man har kanske inte hävdat att det är osant heller. Måste man i förväg berätta om det man tänker skriva är sant eller falskt? Det har naturligtvis med kontexten att göra. Och ordet sanning är förstås komplicerat att använda. Hela det här resonemanget är kanske onödigt. Men vad fan, jag ville ju bara meddela mig. Ni kan väl vara tacksamma för att jag inte skrev om mina senaste loppisfynd och hur bra den antika emaljerade tvålkoppen passar till badrumsskåpet?

grundforskning

Om jag skulle ta å göra som Descartes? Inte dö på stockholms slott kanske, men försöka mig på en naturförklaring. Måla en världsbild. En som hänger ihop. Som går att förstå. Jag får förstås redigera bort en del. Och lägga till en del annat. Så länge det är begripligt behöver det inte vara riktigt. Kanske kan jag ta avstamp i antalet döda i nervfeber i sverige 1871-1880? 1783 st är svaret. Sanningen står att finna i sjunde upplagan av skolornas uppslagsbok från 1939. Även i bra böckers världslexikon från 1968.
Häromdagen hade någon placerat de ljusa gruskornen utanför min farstubro i cykelformation.

vetenskapen och förnuftet och de onyttiga lekarna

"Jag kan också tänka mig, att yngre forskare, som ännu inte blivit etablerade, ängsligt söker sig till de intensivast odlade tegarna och väljer de mest aktuella uppgifterna inom sitt område, rädda att stämplas som särlingar som leker onyttiga lekar på vetenskapens bakgårdar, där kanske stora skatter döljs i skräphögarna."

på det viset är det.

var är min mecenatfamilj?

Nyss blev jag så exalterad över Bonk business inc. så jag brände vid den goda auberginegrytan jag skulle äta. Det gör inget. När man i en svacka finner möjlighet till ljusning offrar man gärna middagsmaten.

om min cykel kunde tala skulle den antagligen ändå inte tjalla.

För ungefär ett år sen blev min cykel stulen. Till min stora lycka återsåg jag den i morse när jag gick förbi lilla magasinet där DLIK ska ha sin loppis i morgon. När jag sade att den en gång hade varit min fick jag tillbaks den helt gratis.

Den har blivit stulen och återfunnen en gång tidigare. Då var brottsplatsen Jönköping och det var polisen som hittade igen den.

Nu när vi äntligen har fått varandra igen ska vi väl få leva lyckliga i alla våra dagar? Jag och min gula cykel. Nu ska jag laga punkteringen och olja kedjan och tvätta bort spindelväven. Sen cyklar vi iväg mot solnedgången.

reaktionär är det nya

I dag började skolan. Det är ny skissplats och ny pärm och jag har satt in viktiga papper i den nya pärmen. Det är nya människor också. Och jag hade på mig nya skor. Det är väl själva fan vad allt ska vara nytt. Vad var det för fel på det där gamla?

förtidsrösti

Två frågor:
1. Ska jag rösta på RMS-gul front eller miljöpartiet i kommunalvalet?
2. Hur var det med den där förkrympta staden som stålmannen hade i en slags ostkupa fast större i sin arktiska fästning "Fortress of solitude"?

Jag är som Newton, fast utan alkemi.

Få saker får en att känna sig så ledig som när folk i ens närhet flyttar. Jag ska självklart hjälpa till. Det är inte det. Jag gillar att bära saker som inte är mina från en plats till en annan. Visa hur stark jag är, med min cape och mitt svärd. Det är bara mina egna grejer jag inte gillar att flytta.

Jag läser Georg Henrik von Wright. Han hade respektingivande ögonbryn när han levde. Hur det är nu vet jag inte.
Iallafall. Möjligen har jag äntligen förstått vad dialektik är. Andra trevliga ord som står att läsa i "vetenskapen och förnuftet" är: reifiering, inkommensurabel, intelligibilitet, teleologi och synkretism.

För övrigt tänker jag vidare på det här med hög redovisningsgrad och börjar ana att jag har varit helt ute och cyklat väldigt länge. Det är verkligen inte alls insidan som räknas. Inte heller tanken. Och det gör mig förbannad. För nu måste jag ta tag i det där.

Nytillverkning av DDT

Det tog lite längre tid än väntat, men nu ligger delarna på utsträckning, och i morgon eller i kväll är det väl dags att sy ihop dem.
Det finns ställen där pesticidanvändning är ett sätt att visa rikedom. Och på andra ställen köper folk en Iphone 4 fast deras gamla mobil inte är trasig.
Sjätte september börjar skolan. Och jag fyller år. Lyssnar man på Flamingokvintettens gamla slagdänga med samma namn blir det lite fånigt. Eller kanske allra mest blir jag konspirationsteoretiseringsbenägen. Och vad betyder det att DLIKs traditionsenliga loppis går av stapeln 11 september? Nånting är det.