du vet, folk i regel...

Förr i tiden brukade jag låta håret vara i fred tills det inte längre gick att reda ut utan borste, och sen med bävan gå till frisören och klippa av allting för att sen låta det växa ut igen. Mest för att jag inte ids lägga ner energi och pengar på håret och lite för att det är läskigt med frisörer. Men jag behöver inte tänka på det där mer. Jag har klippt mig själv, och det var inte så farligt. Det var rent av skitskoj. Ja ni ser ju hur roligt man kan ha det.
Egentligen är det en crusthockey jag alltid har velat ha. Alternativt en ocrusthockey. Men jag gillar bandy bättre så jag fortsatte.Det blev rätt ojämnt och nu behöver jag en hårgegga för att få lite styr på det. Jag gjorde lite hårgele på linfrön, men det funkar inte jättebra. Så nu börjar jakten på nån slags hårvax som varken är gjort av eller testat på djur. Nån som vet nåt?

I dag har jag även äntligen åkt rälsbussen.

experimenterar med okända substanser

En gång för länge sen när Karin hade varit i storstan köpte hon med sig tapioka till mig. Det stod inte så mycket på förpackningen som jag förstod så jag vågade mig inte på det. Men nu... Ovan är en slags mintchokladtapiokapudding i ett nötpajskal. Nu ska den stå till sig några timmar. Vi får se om det går att äta.

Röten har kommit och gör att jag håller efter disken på ett föredömligt och för mig ovanligt sätt. Och eftersom det ofta är tomt på diskbänken och jag fick en säck med rågmjöl av Hanna när hon flyttade dristar jag mig till att baka rågsiktsbullar i tid och otid (två gånger har det hänt). Jag är som synes huslig.

I övrigt läser jag på bra, och ibland genomför jag en lyxrunda i Långed: Först biblioteket (det eminenta) för att låna några fina nummer av Selvedge eller Fiber arts och kanske en och annan bok, sen läsa dem och fika länge på café Baksidan som nästan alltid har vegankaka till mig, och sen konsum för att kanske finköpa en jordgubbsyofu eller några nektariner. Det är så jag har det i Långed vänner. Det går bra nu.

blåfärgningssvamp

Det är 16 Juli och jag hittar dofttaggsvamp på grötlunken. En ganska stor ansamling dessutom. Jag plockade inte alla, men några. Och tog hem och rensade och lade på torkning.

man måste försvara grodorna

Jag läser och gör upp planer för en utflykt till Ed som aldrig blir av. Ed är orten där alla caféer stänger kl 16, och eftersom meningen med en utflykt alltid mer eller mindre uttalat är fika blir det svårt med just Ed. Svårt att hinna komma sig för.

Näringsliv skulle kunna vara ett annat ord för amnings-bh. Som det är nu luktar det nyspråk.

Ja, just det. Jag läser. Nedstörtad ängel för första gången, Kapten Nemos bibliotek för andra eller tredje gången. Det är mycket som återkommer i flera av Enquists böcker. Förr tyckte jag att det kändes tryggt och uppriktigt. Som att det inte försökte hymlas med att det finns en avsändare. Att man vet vem som talar till en. Men det vet man ju inte ändå. Liksom. Nu känner jag mig besvärad av att allt är en produkt av en människa... en människa med en annan agenda och ett annat liv. Även "Allt" är besvärlig. Det där med livsstilsmagasin är inte nåt positivt längre. Fast det går nog över. Det är nog en fas. Jag känner mig besvärad av människor i största allmänhet just nu. Människans ondska och skenhelighet och frivilliga synfel och att jag är en människa och alldeles lättlurad eftersom det är det bekväma.

Och så de påstridiga kantarellerna.

Melleruds kommun.

Sanatoriet på Kroppefjäll byggdes 1911. Nästan hundra år senare åkte jag och Jessica dit och sanerade oss. Åt raw food, badade med ormar, fick en grundlig rundvisning (med kinesiska sviten och det designade köksgolvet och allt) och åkte sen ner till caféet i Dals Rostock och drack kaffe. De hade ingen vegankaka, men jag sprang in till den lilla butiken Brunnsberg som ligger alldeles intill och köpte några typ flapjack fast mer fruktaktiga. Medhaft är alltid bäst.

Sen åkte vi hem och gjorde pizzafocaccia.


Jättedyrt gröngrönt te som vi fick på köpet, och i bakgrunden en slätis gjord på kirskål, svinmolla och lite andra växter som jag inte minns.

Linfrörån med kokosfett. Fett gott.

Ormen.
Butiken där man köper typ flapjack.

...

Vernissage och grejer.... Men allra mest ett litet torn av höstens första kantareller.

describe the sky for me

Can't tell the birds from the blossoms

Den senaste vanten är full med fåglar och finns att köpa på biblioteket nu. Den blev i rätt storlek. Jag är tillbaks i gamla stickfastheter. Det känns tryggt.

Det är mycket med fåglar nu. Hilda hängde upp sin fantastiska fågeldräkt i dag på Galleri Vals i Håverud (vernissage 10 Juli) och jag passade på att hjälpa till att montera åtta vackra täljda småfåglar på en gren. De är gjorda av en annan Stenebystuderande: Ulrika Roslund Svensson.
I morgon ska jag och Frida dit igen. Frida hänger upp sin grönska och jag ska se om jag kan hitta på nåt bra sätt att montera min karta.

Och kopplingen slirar tydligen på min stackars bil. Jörgen kollade på den och konstaterade att det är spel på pedalen. Lamellerna är slitna. Jag får gasa försiktigt. Men jag tar mig nog ändå till Håverud i morgon. Hade motorn varit rakställd, som den är på bakhjulsdrivna bilar, så hade det tydligen gått att fixa på ett par tre timmar... Bara ta bort kardanaxeln och nåt mer... Men nu sitter den på tvären och då måste man montera bort halva jävla inälvsklustret för att komma åt att byta lamellerna. Ja nog skull ja.

låt mig hållas

... och helt plötsligt stickar jag hårt. Hur gick det till? Samma antal maskor och varv, samma tjocklek på garn och stickor, och så blir vanten jätteliten... Sen bilden togs har jag blött den och tänjt lite och hängt upp på tork. Förhoppningsvis kanske den blir lite större, eller så får jag sticka om den. Ett kärt besvär iofs.

Texten är tagen från "Allt" (som vanligt inom citationstecken) och passar utmärkt på en vante.