En gång för länge sen när Karin hade varit i storstan köpte hon med sig tapioka till mig. Det stod inte så mycket på förpackningen som jag förstod så jag vågade mig inte på det. Men nu... Ovan är en slags mintchokladtapiokapudding i ett nötpajskal. Nu ska den stå till sig några timmar. Vi får se om det går att äta.
Röten har kommit och gör att jag håller efter disken på ett föredömligt och för mig ovanligt sätt. Och eftersom det ofta är tomt på diskbänken och jag fick en säck med rågmjöl av Hanna när hon flyttade dristar jag mig till att baka rågsiktsbullar i tid och otid (två gånger har det hänt). Jag är som synes huslig.
I övrigt läser jag på bra, och ibland genomför jag en lyxrunda i Långed: Först biblioteket (det eminenta) för att låna några fina nummer av Selvedge eller Fiber arts och kanske en och annan bok, sen läsa dem och fika länge på café Baksidan som nästan alltid har vegankaka till mig, och sen konsum för att kanske finköpa en jordgubbsyofu eller några nektariner. Det är så jag har det i Långed vänner. Det går bra nu.
2 kommentarer:
Kompis det går bra nu. Tapiokan vet vad den vill!
fint liv!
jag har kommit över ett rcept på choklad mousse VEGANSKT! vi prövar i höst i say
Skicka en kommentar