Plauen

Lite oredigerade bilder från utställningen på Schaustickerei i Plauen. Sista bilderna är från workshopen. Det kom mycket folk och alla verkade nöjda och glada. Även jag.

Hängningen gick över förväntan fastän rummet var lite svårt. Det var ett par glasmontrar som inte gick att flytta bort så jag blev tvungen att använda dem, men när allt kom omkring passade de väldigt bra till kloten eftersom det då gick att se dem även underifrån. Ljusbordet som Mathias snickrade med kort varsel blev perfekt, och även de andra monteringarna funkade fint.

De tyska textildamerna är lika charmerande som de svenska och trots att kommunikationen gick lite stappligt hade vi jätteroligt. Det där med materialets fantastiskhet går ändå inte att formulera med ord.

Examensarbete masternivå 2014

black lines

I’m wasting my time. Stitch by stitch. It’s itching. I get stomach aches. I think of better things to do, but I refrain from doing them. There are machines invented to do this. Spring and summer is raging outside, I sit still. There are good books to read, papers to write, laundry to attend to. I force myself not to do better things with my time. I can stop but I don’t. It takes a lot of discipline to waste precious time. Time is money and money makes the world go round in circles. Some get more, other get less. I am an honorable upper class woman, and embroidery would be a suitable pastime. My head bowed respectfully, my hands kept busy with soft silent decorations. My hands imitating work gives my mind some space to wander about. The absence of reason creates new exits. My head bowed respectfully but my mind defying all authorities. Taking up little space, weighing lightly, worth nothing, is nothing, but the amount of time invested (or wasted) gives me a sense of power. The meaninglessness is revolutionary. There is nothing more provocative than minding your own business. It’s the best way I know how to say fuck the system without having to risk my place in the system. The utopia is not worth the effort, but the effort is our only hope. Black line by black line, stitch by stitch, second by second. At some point the stomach ache turns into butterflies.   

nääs och projektrummet och det

Extranubb gör livet enklare och inger en känsla av trygghet. En kråka i ett träd utanför fönstret när man vaknar ger också en bra känsla. Så här blev det på Nääs.

även linhandlare och smugglare i periferin

Jag läser - efter tips - Birgitta Lillpers, och det är fantastiskt. "Iris, Isis och skräddaren" lånade jag på biblioteket och det finns citeringsvärdiga stycken på varenda sida. T.ex. på sidan 57:

" - Snart lägger sig snön över alla bröder. Då blir dom mildare till sinnes, då mildras deras vresighet. Ty om vintern, iallafall om den är snörik, då finns det mindre tillvaron kan lura av en, färre sätt att bli bedragen på av tillvaron. Så man kan slå av på uppmärksamheten."

Det fortsätter en bit till, men jag kan ju inte gärna skriva av hela boken. 

Det sägs av Gregor tror jag. När han tillsammans med apotekaren är och ordnar med veden.

polarviddernas besegrare, del 2

Så kastar norrmännen vapnen ifrån sig och springer eskimåerna till mötes. Skrattande och hojtande faller de i varandras armar och dunkar vänskapligt i bastanta ryggar. Glädjen och lättnaden är ömsesidig och förbrödringen fullständig.

polarviddernas besegrare

- Mina herrar! Det är isberg!

Ja, det visar sig snart, att detta är riktigt. Fullriggaren, skonaren och briggen förvandlas till en samling av isberg, som grundstött på en fiskebank och som tar sig en rast på resan mot söder och Labradorkusten, där mötet med golfströmmens ljumma vatten väntar dem med förintelse.

fröställningarna

Det är ett ständigt ältande. Jag pratar om mitt arbete mer än jag arbetar med mitt arbete känns det som. Men i dag pratade jag lite om H P Lovecraft och Necronomicon också.

myndighetspersoner

Igår lyssnade jag på en bok av Erlend Loe och jobbade på den där grejen som syns på bilden ovan och som jag ska redovisa på torsdag eller när det nu är det är terminsredovisning.

Boken hette Doppler, och jag undrar så hur jag nu i efterhand ska hantera den orgie i manlig fåfänga som den var. Det var hedrande av förfäder genom byggande av fallossymboler/totempålar, överdrivna förhoppningar på kommande generationer på svärdsidan och förminskande/förlöjligande av dito på spinnsidan, förbrödring mellan stackars missförstådda män liksom utkastade från samhället men ändå ägare av verktyg och handlingskraft, romantiska skildringar av vildmarksliv där den starke mannen nedlägger älgen med kniv och uthållighet för att mota svälten men fortfarande är civiliserad nog att reflektera över moraliteten.

Det var frustrerande. Och jag vet inte. Ska jag vara arg och uppgivet sucka, eller ska jag uppskatta det faktum att jag blev provocerad och tänka att det i alla fall var nåt som berörde, om än på ett irriterande sätt? Jag vet inte. Det var nog en bra bok på sitt sätt. 

... och i bakgrunden Lars Gullin

Det går bra att på lediga stunder sitta framför vedspisen på en gul stol och sticka färdigt en vante av det garnet som är precis till höger om det röda längst till vänster på första bilden.

TeKaffeFika

Jag rekommenderar alla som har möjlighet att gå på TKF-fika på tisdag att göra det. Vi behöver pengar till klassresa och är man där i tid kan man få smaka på apelsinmargarinfyllda saffransstänger. Du vet att du vill.

konsumentmakligt

Värt att lägga märke till är att jag har diskat. Dessutom är det sand och småsten i brödet jag äter när jag egentligen borde äta lagad mat med råkost. Förutom bröd äter jag ganska ofta soygurt med müsligubbens müsli som äntligen finns på konsum igen. Förut när den inte fanns var jag utlämnad till finax, och i deras müsli fanns både döda små insekter och pumpafröliknande stenar. De bryr sig inte och jag tänker inte göra mig besväret. Men kom ihåg detta mina vänner: finax är dåååligt.

ochsålandochsjöväder

En mitterminsredovisningsdag är ungefär 0,75 vante. Bilderna ovan är inte så mycket en skiss som det är ett slags förtydligande av en tanke som jag ville berätta om på min presentation.

snarligen svampsöndag

Och jag ba: nä, nu skiter jag i allt och går och betar garn. Och så ba gjorde jag det. Det ska bli svampfärgade vantar.

Det som föranledde det hela var sjukilometarn i gott sällskap och skördande av höstens kanske sista gula taggsvampar. 

på A säger vi storviltsjakt och på B gubbslem

Oslagbara Onsdag är sedan nästan en vecka över för den här gången. Bilden ovan togs med anledning av en oerotisk onsdag men kom inte med. Jag kommer inte ihåg varför.
Det är lite tomt och tråkigt att klä sig utan tema.

Nu är det meningen att jag ska skriva en text på ungefär en halv a4 om mitt broderande. Som synes gör jag annat. Nån som vill skriva den åt mig?

Det är ovanligt varmt har jag sagt de senaste dagarna när vädret har kommit på tal. Förra året var det snö vid den här tiden säger dom. Men jag vet inte. Jag håller inte koll på tiden och vädret.

Per Morberg var på radio i förmiddags. Hörni där nere i folkdjupen, märker ni inte att han är obehaglig?

stickprojektet året efter mitt.

Inte äta.

Det känns som att det börjar lugna sig lite. Eller, det är nog jag som börjar lugna mig. Allt annat stressar fortfarande på. De senaste dagarna har jag sett fler kändisar än någonsin tidigare. Inkluderat gotlandsvisiten i somras. Och jag har en vante på tork i badrummet.

jubilaren jublar juvenilt ju

Hallå allihopa! Jag fyller 30 i dag! Det innebär inget särskilt, men det är ett bra tillfälle att fira. Wohooo!

Qccb

Även jag har känsla för ordning visar det sig. Det är nåt extremt tillfredsställande med rätt bok på rätt plats. Vårt lilla TKF-bibliotek börjar arta sig. Ett register är (med hjälp av mamma) upprättat, och hittills har drygt 600 böcker skrivits in. Från början var det 27 olika kategorier, men jag skar ner till 23. Jag är nöjd med alla utom en: "teori/debatt". Från början var den tänkt att husera böcker som t.ex. "fashion-able" och konsumentverkets lilla skrift om tvättmaskiner, men nu hamnar det mesta där som inte passar in annorstädes. Lösningen är kanske helt enkelt att byta namn på den. "Allt annat" kan den heta. Det blir bra.

Det kan tyckas vara ett sammanträffande eller bara ett tecken på hur á jour jag är, men senaste numret av Glänta handlar om klassificering. Det finns att läsa på biblioteket i Dals Långed. Kanske på andra bibliotek också, men det bästa exemplaret finns i Långed.

Åshöjdens BK

På konsum går folk omkring och ser nya ut. Ungdomsmänniskor kommer in på biblioteket med ett entourage av föräldrar och småsyskon och undrar var de ska ta vägen. Släpkärrorna far som skottspolar upp och ner för Enetsvägen. I dag var första dagen för de små förberedande. Vi andra får vänta en vecka till.

Kanske var det i fredags rapporten skulle vara inne. Jag låtsas att jag har glömt. Min plan är att skriva färdigt den i kväll. Kanske ska jag först bara hälla över mina lösviktstéer i burkarna som Sofia skickade med. Hon har en känsla för ordning min syster. Och för te. Tydligen bekymrar det henne att det te jag äger står och tappar smak vind för våg. Jag ska åtgärda problemet inom snarligen.

Och så några ord om svamp. Det finns gul taggsvamp på vissa ställen ute i skogen. Om man färgar med den blir det grönt.

Obeslutsamhet, ditt namn är mig alltför bekant!

Det är min första helt lediga dag på väldigt länge, och jag kan välja mellan en oändlighet av angenäma sysslor. Det är ohyggligt.

Bättre då de senaste dagarnas målinriktade vandringar. På bilden ovan syns mina nya fina skor och mina pålitliga ben som tre gånger på två dagar tagit mig mellan Håverud och Långed. Skorna är vattentäta om vätan kommer från sidan eller underifrån. De är även vattentäta om regnet rinner ner i dem uppifrån. Då stannar allt vatten kvar i skorna och det låter när man går.

Nu vill jag gå mer och längre. Vem vill följa med mig?

Och dalslands center är fortfarande osmakligt. De har visserligen tagit bort den uppstoppade älgen som mötte en precis innanför dörren, men fortfarande är det fullt av kadaver och plumpa seriefigurer.