håly shit

Det här med pressat schema och fullt upp och ingen rast ingen ro... Jag tror jag gillar det. Till skolan en timma innan föreläsningen börjar... föreläsningen inställd... fila på PM... fortsätta med det praktiska arbetet istället... hitta personbeviset i brevlådan på lunchen... skaffa bättre sax... åka till Bengtsfors och dregla över hemvävt... posta stipendieansökan... köpa en såndär snygg bläckpenna med fyra färger... blogga lite... svara på mail... sitta nos mot nos med Spader en stund...

hålkort eller hållångt?

Det är mycket nu, men jag tror att det är bra. Min hjärna har svårt att fokusera, men nån gång ska den väl lära sig.

Det kanske är min längtan efter tomhet i kalendern som gör att jag börjat svärma för hålmönster och spets. Det är i alla fall lämpligt att använda det som tema för mitt egenformulerade projekt som börjar nu. Förhoppningsvis går det att samköra med folkdräkten, men man vet aldrig.

Bilden med spadarna är från en utställning som heter/hette Radical lace and subversive knitting. Minns inte konstnären nu. Jag återkommer om det.

subkulturer

Varannan torsdag stiger de mindre avloppsdjuren upp ur djupen och tågar högtidligt genom kakelberget i den för ändamålet utgrävda tunneln. Sen vänder de och går tillbaks under skratt och glada tillrop.


Det var meningen att jag skulle skrutinisera mitt inre i dag och reda ut vad jag vill göra som eget projekt de närmaste fyra (fast egentligen två) veckorna. Helst ska det ha något samband med folkdräktsprojektet eftersom jag inte är bra på att multitaska. Det har jag inte riktigt gjort.

Istället har jag börjat läsa "Allt" (som man tyvärr måste skriva med citationstecken annars är det för lätt att missförstås) och känner mig lite som en referensramsfrände när hon skriver Enar och jag vet att det är Åkered hon syftar på. Jag gillar den även när jag inte vet vad som åsyftas. Naturligtvis med ett visst mått av grämelse över min egen brist på generationsromanpotential som jag nämnde tidigare.

vandrarhem och solidaritet

En sväng till Stockholm och Folkdräkt 2.0 och designvandrarhem på Gärdet... Vi fick lära oss om uspar och sociala medier och folkdräkter och STF och en massa annat. Dessutom ingick det frukost och en massa trevliga människor.

Här vill jag bara inflika en disclaimer. Då och då kan det hända att jag uttrycker mig aningen raljant och ibland oförsiktigt, men make no mistakes: Jag gillar STF. På riktigt. Jag gillar vandrarhem. Särskilt det i Kalv. Jag gillar tidningen Turist. Jag gillar att lämna rummet så som jag vill finna det. Jag gillar att ta med egna lakan. Jag gillar gästböckerna. Jag föredrar alltid ett vandrarhem före ett hotell. På ett hotell känner jag mig alldeles för mycket som en konsument (och därmed lurad), på ett vandrarhem däremot känner jag mig bara som en vanlig människa som ska övernatta. Det är stor skillnad.

och städa också...

Det finns inte mycket tid för intighet just nu. Rumsprojektet är precis avslutat och nu brister fördämningarna på dammen av saker som ska hinnas innan sommarlovet. Jag tror att det är jobbigare så här innan än det kommer vara när man är mitt uppe i det.

Jag har fått ordning på folkdräktsprojektbloggen också. Den kan man läsa här om man vill.




I går hittade jag "Allt" av Martina Lowden och köpte den för 15 spänn. Jag vill också ha skrivit en generationsroman när jag var nitton. Tyvärr hade det inte blivit nån generationsroman om jag som nittonåring skrev om mitt liv i hemslöjdsträsket. Det behövs fler destruktiva utsvävningar och mer bohemiskt utanförskap än att väva linnehanddukar i gåsöga på sätergläntan. Jag tror inte det räknas som destruktiv utsvävning. När ska jag nånsin få bli rebell?

Västergötland hamnar ofta i skarven...

men nordpolen skiner som en sol...

Först drack jag väldigt starkt kaffe, och sen drack jag kaffe igen fast lite senare och inte lika starkt. Min arma kropp verkar inte riktigt kunna hantera sånt.Ett tag satt jag i solen och skrev lite listor och då kändes det som att det skulle kunna komma att arta sig. Efter en aningens för fikaliknande lunch och grötlunken med Michael Nyman i öronen byggde jag ett skrivbord, en bokhyllefront och fem olika tidningar. Både borgarblaskor och vänsterblaskor. Det måste finnas något för alla i ett personalrum. Även Allers.
Slutligen fick jag reda på att mitt tilldelade landskap är Västergötland. Landet där jag är född och uppvuxen och har turistat hemmave´. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det är iallafall praktiskt. Ju mer jag tänker på det desto bättre blir det. Enda nackdelen är att det är så stort. Kanske borde jag valt Närke istället. Falklandsöarna och det.
Västergötland är alltså inte mitt i den bemärkelsen att jag kan hälla cement i varenda postlåda så kan ju folk försöka brevväxla bäst de vill. Om det nu är det man vill alltså. Nej. Västergötland är mig tilldelat i en tävling som heter folkdräkt 2.0 och som man kan läsa mer om på deras hemsida om man så behagar. Alla deltagare kommer även ha en blogg där man ska dokumentera sin väg mot en ny folkdräkt, och den skulle jag gärna länkat till här och nu, men jag har ännu inte satt mig in i hur den fungerar.

götapetter!

Det är mycket med färger. Samtidigt som det är näst intill omöjligt att hitta rätt färg, så finns det strängt taget inga färger som är fel.
Så är det iofs med allt inser jag nu.
Och så går det inte att ha kontroll över färger. De ändrar sig beroende på ljus och omgivning. Och ska man blanda till sin egen går det inte att få till samma två gånger. Och jobbar man i datorn blir det olika beroende på skrivare, skärmvinkel, program och RGB/CMYK o.s.v. Och om det handlar om garn är det stor skillnad beroende på hur många trådar det är i garnet. Och det är egentligen meningen att vi ska vara färdiga i dag. Men jag är inte ens i närheten av att vara färdig (vad nu färdig betyder) eftersom jag förlorade mig i nöjet att bygga små möbler.

sweets for my sweet...

Det pratas om söt skatteväxling. Öka skatten på socker, sänka på frukt. För frukt är inte godis. Jag tycker iofs att man kan ta bort alla mjölksubventioner som finns och lägga de pengarna på frukt istället. Och lämna sockret orört.
Jag ska dra ner på sockret. Det har jag sagt ganska länge, men jag gör inga större ansträngningar för att förverkliga den intentionen. En gång började jag läsa en artikel om stevia och den mäktiga sockerlobbyn (i Filter tror jag det var), men jag läste inte färdigt för jag kände mig så träffad. Jag förstår på ett sätt alla människor som förfasade sig över grisplågeriet när det var i tidningarna, men glömde det lika fort igen. Det kan vara väldigt jobbigt att ändra på sig.

Det händer att jag skyller på den sociala biten, och ibland på det begränsade utbudet man har som vegan, men inget av det är nog sanningen. Allt handlar om sockerberoende och dålig karaktär. En dag ska jag dra ner på sockret, men det blir en annan dag. För i dag är det påskhelg och förhoppningsvis blir det hallongrottor på café Bonaparte.

little grasshopper...

Ninja Assassin är en jättedålig film. Jättejättedålig.

Kung Fu däremot. Med David Carradine. Från 1972. Där snackar vi kvalitet.

Ninjor och shaolinmunkar är förstås inte riktigt samma sak, men likheterna överväger skillnaderna. David Carradine är död nu, men han var med i Kill Bill när det begav sig. Det var han som var Bill.

Återkommer när jag vet mer.

självmordsbombarigelkottar

Sture Linnér har dött. Det är väl sånt som händer när man blivit 92 år, men jag tycker att det är tråkigt på riktigt. Han var en av sommarpratarna för ett par år sen och jag minns inte riktigt vad han sade, men jag minns att jag gillade det.

Just nu försöker jag göra en hemsida. För att jag inte ids lägga in bilder på gallerisidan på skolans hemsida. Att göra en egen verkar ju så mycket lättare. (Obs: ironi.) Vi får se om den nånsin blir klar. Det är svårt med alla val, och jag är inte särskilt grafiskt begåvad. Egentligen borde jag försöka få till ett stylesheet (tror jag) som troligtvis kommer underlätta senare, men det är nåt som krånglar. Så jag avvaktar.

Och Spader är the hideous gatekeeper of super death madness som man måste komma förbi för att äntra den fördärvliga cybervärlden.

plutos grottor

Nu har även gulsparv och bofink siktats från mitt köksfönster. Samt en sorts gulsparv som inte är gul men inte heller gråsparv. Finns det typ brunsparvar?

kvinnokroppens avgrunder och hål

Förut har jag alltid känt mig stressad över att det finns så många böcker och att jag aldrig kommer hinna läsa alla. Men det är lugnt. Nu känns det mer som en trygghet att det aldrig kommer ta slut. Det kommer alltid finnas nya världar att upptäcka och jag behöver inte ens lämna Långed för att ta del av dem. Sommaren är räddad kan man säga. Jag har en litteraturlista, och den blir bara längre och längre. Sen hjälper det ju naturligtvis att ha en massa olika verkligheter att applicera böckernas innehåll på. Heja biblioteket

Det är även bra med internet. Där kan man få reda på saker. Man kan t.ex. få reda på vad dyad betyder även om det inte finns med i saol och således inte går att lägga i alfapet vilket är synd eftersom man skulle kunna få bra med poäng med y:et på en blå ruta.

Modelleringsveckan är över och jag saknar den lite... Den var som kroppsarbete fast för hjärnan....

Karin påpekade att vi bara har haft kvinnliga krokimodeller... undrar varför... men det har väl med patriarkatet att göra... den manliga blicken och den övervägande andelen män bland konstnärer genom tiderna...

senare sydost fem

I skolan är det modellering och det är jobbigt men skönt... det är som meditation litegrand, fast man blir fruktansvärt trött... man behöver inte tänka och tvivla. Bara koncentrera sig och se, se, se...

Och i går kväll läste jag om Hermes Trismegistos, gnosticismen, aristoteles fyra orsaker och nyplatonismens uppdelning av världssjälen på en manlig gud och en kvinnlig natur.
Hermes Trismegistos vet jag fortfarande inte särskilt mycket om. Tydligen är han "mytisk". Möjligen en mytisk alkemist. Samt gudom. Nån slags blandning av Hermes och Thot. Eller så är han författare. Eller vänsterytter i Besiktas.

lite mycket nu...

Ja, jo, det är hundbajs... men en väldigt prydlig liten hög som om det var mjukglass eller chokladmousse skulle hedra kreatören... jag blev iallafall lite stolt över min Bebb som tydligen är en estet i båda ändar...

läsa är det nya spinna

Jag säger som Sagor och Swing: Allt hänger samman.

Sen skulle jag vilja tacka min omnipotenta bibliotekarie Karin för Naturens Död. Det var inte hon som hade ihjäl den. Möjligen var det patriarkatet, men jag är inte säker. Jag är bara på sidan 32 än men jag har redan lärt mig flera nya ord. Antecedent till exempel.

Så det här med sammanhangen: Vindkraftverken som förmodligen kommer byggas på åsen här på andra sidan vattnet är som en illustration av boken. Nästan övertydligt kommer de här falliska representanterna för det mekanistiska (patriarkala) värdesystemet (som ser naturen som en tillgänglig resurs att tämja och exploatera för sina behov och nycker) borras ner i den jungfruliga dalsländska naturens vagina och beröva den dess renhet som så ymnigt beundras av de intilligande fastighetsägarnas lugn-och-ro-dyrkan. (De direkt berörda markägarna ställer sig på patriarkatets sida mot en ersättning om 150 000 per kuk och år). Om man frågar mig är den dalsländska oskulden redan nersolkad av gubbar med gevär och Norrlands Guld, och en vindkraftspenetrering är jävligt mycket bättre än en uranbrytningsabort. Eller en dammbygge-golden-shower som gör åtskilliga kineser hemlösa (ingen ersättning utgår).

För övrigt har jag upptäckt att jag identifierar mig med en nötskrika, och i det utopiska tjänstebytarsamhälle som är TKF2 är jag bjuden på middag som ersättning för viss taxiverksamhet.

naturens död eller muskotkriget?

Det där är alltså lärarinnans kjol och kofta och blus. Hon har även fått en kappa. Det är den som är det där byltet som ligger där hennes huvud skulle ha varit om hon hade haft ett. I dag passade jag på att sy en plånbok också. Den är inte till lärarinnan för henne har jag lämnat bakom mig.

Nu ska jag läsa nåt.

... men hur mycket av verkligheten är på riktigt?

Nu är det läge för analys... Räfst och rättarting... utvärdering... vad är det för fel på mig? ... och vad är det som är rätt?

Jag måste göra nåt åt det där med att jag genomförde ett helt projekt på åtta veckor utan att tycka att det var roligt. Det får inte upprepas. Det jag är missnöjd med är att jag fann mig i situationen och gjorde det jag skulle och genomförde redovisningen och ingen hade märkt nåt om jag inte sagt nåt. Alltså gjorde jag åtta veckors arbete FÖR NÅGON ANNANS SKULL. Skämmes. Going through the motions liksom. Såna fasoner trodde jag att jag hade lämnat på högstadiet där de hör hemma. Om jag fortsätter nöja mig med att ha tråkigt kan jag lika gärna hoppa av. Det är mitt ansvar att få ut mesta möjliga av studietiden, och det får jag inte om jag bara gör saker för att de ska göras. Det är fan respektlöst att hålla på å låtsas... både mot mig själv och andra...

Allt är dock inte bara mörker. Jag lärde mig att sy i ett dolt blixtlås, och jag känner mig nöjd med att jag tog det lugnt på redovisningen och gav mig själv tid att säga hela meningar. Att jag var närvarande liksom. Och att jag nu förstår att man arbetar även när det inte resulterar i något fysiskt.

...sa han som såg Åmål

Det är inte roligt. Men man kan inte ha roligt jämt, och nu är det bara att göra klart och gå vidare. Redovisningen är på fredag och på lördag har jag tvättid. Nåt att se fram emot.

Men stickningen är trevlig. Forcerad men trevlig.

The Bangles och tystnaden...

Jag tog med brudarna på lilla åket häromdagen. Vi hamnade i Bengtsfors och uträttade ärenden och kände oss urbana. Fotade varandra och tittade på bilderna. Sådär som man gör i dessa tider av digitalkameror.

Kickis är nåt slags café som ligger i Bengtsfors och som ibland har delicatobollar, men så var icke fallet när vi var där. Ett slappt cafébiträde kunde knappt förmå sig att gå och titta efter om bakmargarinet var vegetabiliskt eller inte. När hon väl masade sig dit innehöll det skummjölkspulver. Så jag fick äta medhaft till kaffet.

Men bilen går bra, solen skiner och jag har börjat forma olika idéer i huvudet angående det egna projektet.

Beläte? B-läte? Basshunter?

klämmiga bitar om djurförtryck:








En gång i tiden var jag en lovande propagandist... var tog den vägen? Nån som vill köpa nåra feta patches eller? Jag har nya utgiftsposter efter bilköpet och i morgon ska jag okynnesåka till Bengtsfors... Man kan välja färg på tråden själv... och tyget...