Man kan säga att det knallar och går... det lunkar på... i sakta mak... tillvaron är som ett trivsamt work in progress just nu...
Vi har den första av fyra veckor stickning i skolan nu... det är egentligen för bra för att vara tillåtet... men det är bara att tacka och ta emot... jag har mest bara stickat lite provlappar än så länge, men det är inte resultatet som är det viktiga... jag vet inte vad det är... men aviga, räta, omslag, 2r tills, ssk, k2tog, döhpt o.s.v. gör mig lugn och varm i magen...
Ida visade mig en liten text som stod som ett förord i en stickbok som ganska bra satte fingret på det... fast på ett annat sätt... den handlade lite om att varje maska berättar nåt om vad som hände när just den maskan stickades... lite som det jag försökte få fram i manifestet fast det till slut blev nåt annat... eh... precis som den här texten...
å krokibroderierna hamnar så sakteliga på nåt som så sakteliga blir en klänning...
i morse såg jag två älgar å i går var jag ute och sprang... det tillhör inte vanligheterna... men man kan hoppas att det händer igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar