Sally och Ellen

De pratade om lycka på filosofiska rummet häromdagen... det här med hur lycklig man uppfattar sig... att det handlar om vad man jämför med... Jag tror lite grann att det är min plikt att påminna mig om hur bra jag har det... det kanske är antievolutionärt, men det är fan så mycket roligare än att gå omkring å gnälla över småsaker...
Jag menar inte att man ska fejka lyckan... och jag menar inte att vi automatiskt bör vara lyckliga för att vi har mat och fred och internet... (fast det hjälper ju förstås)... det jag menar är att det är dumt att förlora sig i gnället... kanske jag menar... alltså... det är ju viktigt att låta sig vara ledsen när man är det... det som är farligt är att slentriandeppa...

Det är fortfarande stickning överallt hela tiden.... jag är lite rädd att jag ska överdosera...

En annan sak som jag häromdagen var alldeles lyrisk över (och som fortfarande gör mig glad) är infrastrukturen i Sverige. Att allt är så fint ordnat. Man kan åka kollektivtrafik nästan överallt... jaja, bussarna går sällan, och det är många byten, men de går iallafall. Och med tanke på hur få det är som åker så är det ett under att det går några bussar härifrån överhuvudtaget. Eller, nä, det är inte ett under, det är skattefinansierat. I like.
Och biblioteken som finns överallt. I dag fick jag lära mig att biblioteket i Åmål har ett system, Mellerud har ett annat och de tre andra dalslandskommunerna har ett gemensamt. Lite konstigt... Men jag behöver inte gå utanför dörren. Jag kan låna en ljudbok över nätet från Jönköpings bibliotek å sitta här å lyssna på "Ers Majestäts olycklige Kurt" och sticka. (Helge Skoog borde hålla sig till ljudböcker och Ture Sventon och inte vara fånig i "Parlamentet")

I Åmål i fredags lånade jag "Kvinnor och äppelträd" av Moa Martinsson... Livet är tydligen ett pärlband av barnfödslar, svält, oäktingar, supande män och kaffe kokat på gårdagens sump... fan vad bra den var...